—-— Pra fe WE On — AS er ÖRGORNAS INFÖRANDE I EUnorPA. År 757 skickade Konstantin Copronymos såsom skänk till Franska Konungen Pepin det första orgelverk, som funnits i Eurepa. Pepin lat uppsätta det i Kyrkan S:t Corneille i Compidgue. Utom det märkvärdiga i sjelfva instrumentet, beundrade man med rätta sättet att begagna det; ty ljudet frambragtes förmedelst ånga, ungefär på följande sätt. Man hade kokande valten i en reservoir under orgelptporna, ventilerna öppnades hvarje gång nycklarne sattes i rörelse, och ångan kom härigenom in i nedre delen af pipan samt frambragte ljudet. Men så inrättade iostrumenter voro icke länge i bruk, och hemligheten af denna besynnerliga konstruktionhar sedermera gått förlorad. I stöllet för ånga begagnade man snart väder, som genom blåsbelgor fördes in i det inre af orgorna. Det första orgelverk af detta slac som funnits i vestra Europa uppsattes af Lonuisle-DEbonnaire i den siora roetundan i Aix-laChapelle. Kort derefter komivo skickliga orgelbyggare till Tyskland, Vid slutet af nionde århundradet funnos många sådane i hom; Påfven Johan VIP hade inkallat dem. Från Rom ptbreddes konsten till det öfriga Italien. I tiorde seklet funnos flere orgelverk i England, bland andra ett i Westmninsters kloster i Lonpdon. Mekanismen af detta instrument måste varit tilltagen i stor skola, emedan det, med 400 pipor, hade 26 belzor, hvilka 20 de starkaste karlar hade möda att hålla i rörelse. Nycklarne voro fem å sex tum tjocka, och verket så hårdspelt, att orgelspelaren,; måste begagna sig af fötterna i stället för händerna. I trettonde seklet började man minska nycklarnes storlek, och det blef då möjligt att spela på orgor med fingrarne, såsom nu sker. Man ipförde vid samma tid metoden att placera flere tangentrader ofvanför hvarandra, och man lyckades härma ljudet af flere instrumenter på samma gång. På det orgelverk, som år 1750 bygdes af Glabeer i Regensburg, och var bestäldt för Weingarens kloster i Schwaben, väknades ända ull 66 olika stämmor, som styrde ljudet af 6,666 pipor. Vid denna grad af gigantisk komplikation, var orgelverket snarare ett slags konststycke än ett verkliet musikaliskt instrument. I elfte och tolfte seklerna brukade man uppsätta orgelverket i koret af kyrkan; men i det femtonde ansågs det bafva en bättre och mera passande plats öfver stora ingänzen, hvilket bruk sedermera blifvit allmänt antaset. —AL Det uti artilloörioöete hictnmnma ende fll onan I