Aftonbladet – 19 juni 1833, sida 1

UTRIKES. ENGLAND. Om Tories vunnit en seger, då de i Öfverhuset lyckades drifva igenom beslutet om en adress till Kungen, att han måtte anbefalla ett noggrannare lakttagande af neutraliteten i den Portugisiska tvistefrågan, så var dock denna seger af kort varaktighet. Ingenting kunde på ett mera afgörande sätt nedslå alla de förhoppningar och drömmar, faktionen tilläfventyrs byggde på denna framgång, än Kungens svar på Öfverhusets adresse. Det aflemnades af Markis Wellesley (Hertigens af Wellington bror) såsom Kongl. kommissarie, och upplästes med ett visst komisk eftertryck. (Vi hafva i postskriptum i N:o 133 meddelat detta svar.) Men hvad som, jemte den förödmjukande kortheten i den Kongl. kommunikationen, gifvit den ännu mera vigt, äro de förhandlingar, som samma dag ägde rum i Underhuset, der majoriteten med 361 röster mot 95 uttryckligen gillade de åtgärder, öfver hvilka Lorderne yttrat sig med klander. Så stark sensationen sy nbarligen var i Öfverhuset, der Hertigen af Wellington hade svårt dölja sin harm, att från sin egen brors mun nödgas höra ett sådaut svar på den adress han motionerat, så hade dock det Kgl. budskapet ingen vidare diskussion eller anmärkning till följd. Endast några ord, vexlade mellan Grefve Grey och biskopen af Exeter, förådde partiernes sinnesstämning. Den senare inlemnade en böneskrift mot billen om reform Irländska kyrkan, hvarvid han yttrade att denna åtgärd stridde mot Konungens kröningsed, och skulle tillintetgöra protestantiska kyrkan. Grefve Grey svarade med ansenlig värma, att det icke vore billen, som satte protestantiska kyrkan i fara, för hvars bästa insen kunde mera upprigtigt nitälska än han sjelf; men väl kunde den oförståndiga ifvern hos nåra af dess föregifna vänner, blifva henne kadligare än någonting annat. — I Underhuset örklarade Öfverste Davies, då han framlade in motion, att hans afsigt vore, att genom Jnderhusets votum betaga Lordernes beslut om adressen all verkan. Ett visst parti bland