eluderands gifvet; Författaren. behöfver nemligen sjelf icke visa sig inför demstol. Han köper för ett par Rdr en brandvakt, eu båtsman cler någun ting 1 litterär väg iänun sämre, ställer gäckande denne manuequin emot Lagen och den förolämpade, och fäter honom, stum har intet att förlora, i värsta fallet träifas af straffet, under det han sjelf går omkring och skryter öfver sin bragd, berömmande sig af huru han dubbelt sårat sin fiende både genom sjulfva skriften och: gevom den sålunda qvalificerade författare han producerat, hvars möjliga fällande icke ger nägon upprättelse hvarken åt den lidande eller åt samhälsorduivgen. Skulle motparten försöka att utreda, om den uppgifne författaren verkligen är den rätta, eller huruvida han ej påtagit sig ett brott, hvartill han ur intet bänseende kunnat vara saker, så år detta ett inqvisitoriskt förfarande, -bvaröfver man cj underlåter att skrika såsom obebörigt och otillätligt. Hvar allt detta skall stanna, hvar den personliga såkerheten skall finua någouv helgd, hvar smädelsen och det fega skadebegäret skola möta vågon gräns, åtager jag mig ej att afgöra, bka litet som att föreslå når gra medel till det ondas afhjelpande. De måste finnas inom den allmänna rätt kävslan och alla andra äro vanmäktige. Jag har endast velat fästa uppmärksamheten på dessa fakta, bvilba måndada torde gifva ämne till en och anvan reliexion och jag har med afsigt utvatt mitt namn, på det den liga, som för följt mig, icke eller hädanefter emot någon anvan än mig må vända sina vapen, Jag är nu mera vand vid dem, och dera: giftiga udd bar länge sedan upp hört att såra... Stockholm den tt Juni 1833. 4. Lindeberg. er