Aftonbladet – 13 juni 1833, sida 3

INPROVISATORN LANGENSCHWARTZ. Vi lemnade för någon tid sedan uti en artikel ; detta blad underrättelse fom åtskilliga af nutidens ämnmprovisatörer , ibland hvilka den yngste och ryktbaraste är den bekante Langenschwvartz. En Tysk tidning innehåller en beskrifning på ett par föreställningar, som denne sånggudinnornas älskling nyligen gifvit i Pesth uti Ungern, i början af Maj månad, och hvarvid han lemnat några så utomordentliga prof på sin poetiska inspiration, att de väckt en allmän beundran. Vi meddela ett sammandrag af den korrespondensartikel, hvaruti beskrifningen härom förekommer: : Langenschwartz hade i början icke ämnat att låta höra sig härstädes offentligen; men bjuden i de högsta kretsarna gaf han der så lysande prof på sin talang, att alla tidningarne ifrigt yttrade en önskan att publiken måtte få höra honom. Han efterkom ändtligen denna önskan. Vid första representationen trodde månge, att han förut hade aftalat med någre af publiken, hvilka ämnen som skulle föreslås; han öfverlemnade derföre åt samlingen att välja från en lista, på hvilken hvem som helst fick inskrifva ett ämne. Det första ämnet blef: Tre helsningar till de närvarande damerna, uti poemer öfver orden förskräckande , vekhet och marodör. Efter elt par minuters eftersinnande flöt. den poetiska ådran klar och gedigen som silfver, och ett stormande långvarigt bifall belönade skalden. Härefter diktade han stante pede ett långt episkt poem öfver Hunyads. ut fall ur Belgrad, med en sådan rikedom på träffande bilder, passande öfvergångar och herrliga tankar, att han midt under sin deklamation tre å 4 gånger blef afbruten af bifallsropen. Det tredje och svåraste problemet han hade att lösa, var att dikta öfver ett visst ämne, hvarvid åhörarne på förhand bestämde rimsluten. Till ämne uppgafs: tvenne handtverks-ynglingars afsked från deras älskarionor, och till slutrim valdes de mest barocka ord, såsom bagage, kurage, Punsch, IVunsch o. s. v. Också darrade hans röst hörbart då han begynte: men snart hade han funnit den tedande idden och improviserade några gan ka lyckliga verser. Nu föll han in i en fullkomlig inspiration och diktade fem gånger efter hvarandra på samma rimslut, med lika framgång. Vid andra representationen fullgjorde han el innu svårare prof, nemligen alt dikta öfver tre ämnen på en gång och hoppa ifrån det ena imnet till det andra, så ofta någon af åhörarne begärde det. Detta skedde omkring fyratio sånger. Slutligen improviserade han ett Poem, kalladt natten som enligt åhörarnes begäran, utom de vanliga slutvimmen skulle innehålla två serskilda rim inuti hvarje rad.? — Den Tyska tidningen meddelar såsom ett bevis på hans ma