Aftonbladet – 6 juni 1833, sida 1

UTRIEES. EN DEBATT I FRANSYSKA DEPUTERADE KAMAREN. ; Vi återkomma, enligt löfte, till. öfverläggningarne i Fransyska Deputerade Kamaren, rörande garantien för Grekiska lånet. Det är isynnerhet de yttranden rörande dagens händelser i Turkiet, hvartill ämnet föranledde, som synts oss intressanta, hvarföre vi också af Hr de Broglies långa tal blott meddela slutet, hvari han berör de Turkiska angelägenheterne, samt af Hrr Bignon och Maugirs svar hvad som har afseende på denna senare fråga. Svårligen torde någonting kunna sägas, som i klarare dager än den Lignon och Maugin kastat deröfver, framställer Fransyska ministerens svaga och klenmodiga förfarande i Orienten, och mera tydligt visar med hvilken obegriplig glömska af både statsintresse och nationalära, doktrinärerne lemnat vägen öppen för den förderfliga politik,. som med ett enda stort nät hotar att oemspinna hela Europa. Man frågar sig ovillkorligt sjelf: är det väl på detta sätt representanterne af en stor nation handla, af en nation, så känslig för äran, som den Fransyska, och är det väl möjligt att en sakernas ställning länge skall kunna äga bestånd, som hvarje dag bringar öfver Frankrike, från utlänningen en ny förödmjukelse, från ministören en ny kränkning af någon bland de rättigheten och sympathier, som äro Fransmännen så dyrbara? En hvältfning bereder sig synbart i Örienten, men måhända skall den icke hafva hunnit slutas, innan vi på närmare håll få i nya hvälfningar skåda verkan af det system, som bidrog att göra den möjlig. — Men vi återkomma till debatten, och meddela slutet af Hr de Broglies tal, som är af följande lydelse? : ) Man föreslår Eder att tillintetgöra fördraget af d. 7 Maj 1832, detta fördrag, som är urkunden för Frankrikes förbund med Europa Man föreslår Eder att tillintetgöra det lyckliga resultatet af konferenserne i London, och att, såvidt det beror af oss, störta den Prins från Grekiska thkronen, som vi sielfve uppsatt derpå. Man föreslår Eder att säga till Grekerne: allt hvad vi gjort, våra soldaters utgjutna blod, de skatter vi uppoffrat, vi vilja heldre förgäfves hafva uppoffiat allt detta. än förbinda oss att erkänna denna traktat. Och huru mycket betänkligare blir ej ett sådant beslut under närvarande fö? 3