: gjort en ärlig lista på hvad endast jag af Dom gan erfarit, ej troende att Svea Hof-Rätt skullbptil ja blifva antecknad på denna lista och sålundabst till denna liga. — Dermed förstår jag icke alla dock en stor mängd af Domare här i landet, h tagit sina examina vid Upsala och Dunds Akaden på den tid, man derstädes ansåg det för en skam at taga juridisk examen, i anseende till den lätthet hvarmed det kunde ske och hvilka finna godtycket, magten att göra som man vill utan ansvar, långt beqvämare än moralen och juridiken, och hvilka nu hafva tyst öfverenskommit att skydda hvarandra, då någon klagar öfver uppenbar orättvisa. Jag hoppas dock att försöket skall misslyckas för Hof-Rätten att så der ensidigt taga äran af: mig. Hof-Rätten har äfven nekat mig att ånyo höra flere förut hörde vittnen, hvilkas ord antingen blifvit i Protokollet. orätt införde eller utstrukne och förändrade af samma hand som förfalskat det öfriga, såsem händelsen är i synnerhet med Styrman Östlings vittnesmål, hvarom jag serskildt hos Justitiz-Cancelleren begärt aktion för vid pass 9 månader sedan, och sedan jag derom sjelf fick kunskap. Att blindt tro på ett protokoll, för det, att detsamma är justeradt, är dessutom lika oritnligt, som att blindt tro :på någon ahman handling. Ett protokoll är hvarken mer eller mindre än ett dokument som fordrar trovärdighet så långt det kan äga någon, om ingen sätter trovärdigheten i fråga och om det ej innebär uppenbara orimligheter, såsom t. ex, om troldom. — Att icke låta någon som bekännt sig hafvå blifvit skärtorsdagen af påskkäringar bortförd och för hvilken protokollet Blifvit uppläst och erkännt, sedermera, efter inhemtad bättre öfvertygelse, få bevisa att han hela skärtorsdagen befunnit sig på ett annät ställe än i Blåkulla, vore väl bra hårdt men ännu hårdare att döma honom efter ett sådatit justeradt protokoll. Nu vill jag väl icke beskylla Herr Lagman Lickou för att hafva förtrollat nig eller att vara någon trollkärl, men nog sökte han ett tjusa mig den 3:dje Maji 1831, med sin för tillfället antagna söta min och lena stämma, då han, efter protokollets uppläsning frågade mig om jag hadc några flera anmärkningar att dervid göra; hvarpå jag, i ögonblicket anande att något kunde väl finnås derunder, — svarade försigtigt: att jag icke kunde erindra mig att något mer vär att ånmärka vid protoköllet.? På detta sitt blef det af mig godkännt öch icke annorlunda, hvilket jag hoppås att mina vittnen äfven skola erinra sig. Hof-Rätten säger vidare, att det blifvit än ytterligare intygadt, att Wahlbeck ej gifvit det ifrågavarande svaret på frågan. Hvem skulle väl sådant hafva intygat? Jo Herrar Lichou och Gauffin. — Den förre är jäfvig såsom anklagad, den senare säger sig cj hafva hört det, hvilket kån vara sannt, ty han var säkert icke i Rätten då yttrandet gafs och om äfven bägge ej skulle hafva hört det, så bevisar icke detta att cj yttrandet gafs; ty det fanns dessutom så många andra som hörde löftet erkännas och främst deribland den söm ex officio borde vara uppmärksam på hvad sig tilldrog, nemligen Notarien. Han har medgifvit att han infört yttrandet i det af honöm förda protokoll och detta vore bevis nog att yttrandet blifvit gifvet, om icke en mängd af vittnen vore dessutom att tillgå. Det är icke eller sånnt hvad Hof-Rätten säger: alt vittnenas utsagor blifvit för dem upprepade och vidkände, åtminstone beträffande de vittnen jag begärte måtte ånyo höras och skulle sådant vara antecknadt i Räåttens Dombok, så är det lika falskt som anteckningen i mariginalen af Herr Lickou, för vittnet Östling. Efter ett sådant afskärande af all laglig rättighet att få bevisa sin talan, har Hof-Rätten banat sig väg att vid målets bedömmande på ett nästan inqvisitoriskt sätt lemna vitsord åt ett sådant protokoll. Den ovanliga tidsutdrägt som vid Kämners-Rätten lemnats VWahlbek, att i ett sådant mål som detta, svara å mina ansvarsoch ersättnings-påståender, har äfven af Hof-Rätten blifvit godkändt; och, på det ingenting, rörande målets och min behandling vid Kiämners-Rätten måtte komma att ligga KämnersRätten till last, så har äfven min anmärkning , emot one Stadstjenares försök, att preja sig till högre kallelsepenningar än vederbordt och deras uraktlåtande att kalla, förr än de skulle åtkomma en sådan betal. 0 Je Fo EE KN An ra AA POP oo TR