Aftonbladet – 5 juni 1833, sida 2

Get sednare som ett mindre ondt; Ja! om de till och med ej ogerna sjelfve befordra RBysslands öfvermaht och allt som kan leda tUll dess förökande, i hopp att denna makt skall bli dem ett stöd emot Jakobinismen och den revolationara faktionens omstörtningsförsök. Man har väl under de senaste tretton åren sett ålskilliga godtyekets och den blinda lydnadens vaper ndragare göra allt, för att motlarbeta utvecklingen af de begrepp, som anstå medborgare 1 ett lagbundet och fritt samhälle, samt prisa lyckan af det stationära i statslifvet. Dessa skriftställare hafva dock öppet visat sin politiska färs, uti den fruktlösa striden mot allmänna öfvertygelsen. Men ännu sparades den skymfen att uti en Svensk tidning finna ett öppet försvar för den politik, som endast uti Kysslånds tunga öfverberrska an ser en garanti för luen och ordning i mensk lig! iet en. Till denna olycksbådande politik har man unmr MM M— — ———— der de senare ären visserlisen sett en alltmera bestämd riktning uli Regenternas vänskapsfuila enigt emot folken; men, med undantag af det officiella bladet i Berlin, der valspråket synes vara: alles för Bussland , öch en och annan artikel i de FtHamburgska bladen, har hvarje aunan: Europeisk tidning, till och med Journal des Debats och Ocsterreichischer Beobachter, hvarur Argus ofta hämtar materialier, blygts att upphöja den till-en nödvändighetslag. Det är icke svårt alt inse den djupa andemening, som ligger i den ursäkt, hvarmed Argns tjenat de Styrandes begär att kasta sig i Rysslands armar. Om folkens väl; om uplysningens framsteg; om samhällsiorättvingarnas förbättring; eller de allmänna bördornas lättande — hvarföre numera bry sig om allt detta? Zndast för Regenternes egen och deras familjers existens skola de sörja, och för detta enda ändamål, skola de befordra Rysslands öfvermagt? eller med andra ord kasta sig och sina folk i Rysslands armar. — Hvarföre icke för dess fötter? Att i stället söka sin styrka och stöd i sina nationers — tillgifvenhet och endrägt ; att genom billiga eftergifter för deras sanna väl; genom upfyllande af gifna löften, bereda en säker grundval för sina dynastiers bestånd, vore, enligt denna lära en omonarkisk svaghet. Huru naturligt, bur berömvärdt var icke efter samma slutkonst, Preussens bistånd åt Ryssland emot Polackarna, den Tyska Förbuudsdage ins egenmäktig a tvångsåtgärder emot representationerna och. tryckfriheten; de Tyska furstarnes dekreter om Riksd: agars upplösande , tillstängande af Universiteter m. m. hvilket allt kan betraktas såsom en hyllning åt den Ryska politikens önskningar. Detta verldsförmynderskap har visserligen sin beqväma sida, enär de krönta pup: iller rne endast behöfva lita på sin målsman; men det kan äfven hafva sina olägenheter. Det finnes folk, hvilka, om också Regeri ingarne, med nöje underkasta sig den tvetydiga äran att vara den fläkta örnens ?vassaller, hellre skulle vå: ga det yttersta, än att fördrag a detta herravälde. Om denna motspänstighet på en gång yttrade sig n2 fana håll cA kunde det vara aAavicct he