Aftonbladet – 5 juni 1833, sida 1

-— VE EH EA dock ingalunda anse troligt, så faller skulden derför på dem, hvilkas obetänksamhet och alltför långt drifoa tro på förnuft hos folken, tilllät Ludvig XVIII att, emot ett konstitutionelt gyckelspel utbyta de stränga, men för Europas lugn helsosamma, institutioner Napoleon infört, och att derigenom kasta en brandfackla in i de Europeiska folkens nygrundade lycka. När den strid på lif och död mellan jakobinism och monarkism, som nu skakar Europa, längesedan blifvit glömd, eller åtminstone förekommer hvar och en lika löjlig, som striden mellan Molinister och Jansenister, skall historien afkunna sin stränga dom öfver Ludvig XVII. Om denne furste felat endast af svaghet, så kunde han förtjena öfverseende; men det är ullräckligen bevist, att han rätt väl viste hvad han gjorde, och att han förutsåg hvilken olyeka han nedkalla ade öfver sitt land och Europa. Förvissad att, med tillbjelp af sitt förmedlande och vacklan de system, kunna ända till sin död fortsätta silt djefvulska schackspel om de heligaste rättigheter, utan att förlora det, öfverlemnade han sig med nöje åt den tankan ny alt hans mindre talangfulle efterträdare en dag skulle finna det omöjligt, att reda sig ur det virrvarr han sammanspunnit åt honom. Vi hoppas dock, att civilisationens skyddande genius skall bindra det ogräs Ludvig sått att förqväfva det goda sädet, och senare delen af Napoleons spådom torde väl komma att dela lika öde med så många andra: att icke träffa in. Men Napoleon har äfven sagt, att Europa kunde bli en Rysk provins. Deita torde dock, efter all sannoli khet, blott inträffa i fall gudösa revolutioner omstörta hela vår samhällsbyggnad, och flera eller färre republiker uppkomma på dess rykande ruiner. Under andra iörhållanden, och såvida de Europeiska staternas säkerhet icke sättes på spel, är det svårt att fatta hura Ryssland, oaktadt sin kolossala storlek, skulle kunna kasta handsken åt hela det öfriga Europa. Ryssland, styrdt af en så vutsägligen ädel och för sina undersåtares bista varm monark, som med så prisvärd försiglighet gör sitt älskade folk delaktigt af civilisa itionens frukter, skulle då, liksom fordom Dscnin2is Khan med sina Mongoler, utrota hela folkstammar och 1 sin framfart ödelägga städer och kultar. Det är dock i våra dagar icke mera möjligt, att på detta sätt bilda en universal monarki, älminstone icke i Europa, der civiIisationen alluid kommer att bibehålla en betydande öfvervigt öfver det påträngande harhaviet, så framt icke nalionerne af den republikanska galenskapen låta beröfva sig sin kraft; ty uti hyfsade stater födas ordning och kraft al den monarkiska principen, men vordning och förstörelse ar den republikanska. Om man aktar på händelserne, så fasa de sig för närvarande så, att den paniska förskräckelse, hvaraf några rädda politici äro intagna för Ryssland, bör helt och hållet försvin na —— 11 å