Aftonbladet – 3 juni 1833, sida 3

EN DÖD KATT KAN SÄTTA MENNISKOLIF I FARA. En händelse i tre akter. Vid en af Hufvudstadens Kämners-Rätter föregår för närvarande en brottmåls-ransakning, af följande beskaffenhet: En gammal beskedlig Hus-katt hade sommartiden förlidet år af sin matmoder, en Sejlare-Enka häri staden, blifvit, för något oskickligt skafferistreck , dömd till döden. Fråga uppstod, på hvad sätt domen skulle lämpligast verkställas. Ibland fruns arbetare, hefann sig en ung, hygglig och fördomsfri Gesäll, af Ty sk börd, hvilken hade faltat smak för kattens svartglänsande skinn, och önskade låta deraf till vintern förfärdiga sig en surtout-krage. Till vinnande häraf, erbjöd han sig att utföra fruns straffdom, företog en ordentlig slagt af det trogna djuret, afdrog skickligt pelsen och upphängde den, för att t0r kas, på väggen till sejlarebanan. Dermed tyckes nu, att hela historien borde hafva varit slut, hvilket också Gesällen trodde; men detta utgjorde endast första akten. Den olyckliga katten fick oförmodadt förfärliga hämnare. Sju af den Tyske Gesällens kamrater; hvilka ansågo hästar, hundar, kattor med flere sådana orena kräk, uteslutande vara Kära Fars knif förbehållne, hade icke kunnat smälta den förtrytelse, de erforo vid första underrättelsen om den Tyske brodrens mordiska förrättning. De sammanträdde och öfverlade. Hela Gesällskapets ära, öfverenskomno de — var befläckad och endast den brottsiges exemplariska bestraffning kunde deråt gifva någon upprättelse. Man beslöt, att ej läng:e tåla afdragaren i silt samfund. Beslut och