Aftonbladet – 30 maj 1833, sida 3

ues foriatelse. fran medtorde dervid nagra al de tillgripna persedlarne, som han ernade återställa. Först besökte han likväl deltagaren i sin första förseelse, hättaren Malmqvist, för hvilken han upptäckte sin föresatts. Denne, som för-modligen fruktade, att genom drängens bekännelse invecklas i den ofvannämnde bränvinsstölden, började nu föreställa honom, att han här!genom enudast skulle utsätta sig för plåga ceh vanära; och att spöstraff och 10 års fästning blefse hans vissa lott. I det stället gaf derföre Rättaren honom ett annat, vida mera verksamt råd, nemligen att sjelf afhända sig lifvet. Märkligt nog är att Wahlbom utan allt betänkande genast lät öfvertala sig till ett sådant beslut. Han ingick tillika ett byte med Malmqvist, hvilket förmodligen äfven af denne tagits i beräkning, när han sökte afråda drängen ifrån hans första goda afsigt. Han bortbytte nemligen syrtuten som han medhade, mot en gammal grå frack, en bättre skjorta mot en sämre och försliten, en felbhatt mot en gröfre och gammal, och silkeshalsduken mot en lärftshalsduk, hvarjemte han lemnade ett par likaledes stulna handskar och ett silfverfickur i förvar åt Malmqvists hustru. Nu skulle det förtviflade beslutet verkställas. Till den ändan gömde rättarefolket honom om dagarne på en foderskulle på Österåkers Prestgård, hvarest Malmqvist för närvarande befann sig 1 tjenst, och tog honom om nätterne ned till sig, der de försågo honom med mat och drick, Efter att hafva tillbragt ungefär en vecka på detta sätt, lemnade Malmqvist honom slutligen en flaska, som han sade innnehålla wviktriol-olja ty Malmqvist hade genast vid deras första möte tjenstvilligt åtagit sig att anskaffa det behöfliga giftet — rådde honom alt intaga denna portion, och försäkrade, att det efter fem minuters förlopp skulle medföra döden. Derjemte gaf han honom. vid pass ctt qvarter bränvin för att deraf lättare styrkas i sitt förehafvande. Wahlbom allägsnade sig nu sedan han blifvit undfägnad med mat, kaffe och bränvin, och begaf sig till Mora gård, der han gömde sig på en höskulle. Här tillbragte han några timmar, efter egen utsago i svår sinnes-oro öfver sina begångna förbrytelser, derefter söp han ur det medhafda brönvinsförrådet, och sedan han på detta sätt fatt tillräckligt mod, tömde han viktriololjan, hvilken lärer ha utgjort ungefär en jungfru. Döden, som han vaåntat, följde emedlertid icke härpå, ehuru han kände en odräglig plåga i magen, liksom eld; skinmnet i halsen förtorkade och tungan stelnade, så att han ej förmådde tala. En häftig kväkning påkom honom slutligen och befriade honom ifrån en del af giftet. — Emedlertid låg han qvar i tvenne dagar, utan att förmå släpa sig längre än till en liten rännil utanför byggningen, ur hvilken han lade sig att dricka för att fi någon lindring i de förskräckliga plågorna. IHirigenom ökades också krvräkningarna, och hans plågor aftlogo. Efter denna tids förlopp var han ändtligen i stånd att begifva sig från stället, och tog wigen åter til Malmquist. Man kan lätt föreställa sig dennes försk äckelse, att ännu finna honom ibland de lefvandes antal. Korss po Tag NAMN — ttHtvranado han — lafiunrn TITT TG