Aftonbladet – 30 maj 1833, sida 2

emot hela den arbetande och skattaragande medföra en orättvisa; och allt som åsyftar en Ja, da mtrader samma iorhatlande ac inta, 7 vi här ofvanföre? angifvit, i afseende på el pappers-mynts afskaffande. Man kan cj bestämma Baukosedlarnes realisationsvärde, efter Bankens inre förhållanden, emedan man skulie rubba ojemförligt betydligare och vigligare förhållanden inom cnskilda kreditlifvet. Vår Bank till exempel, som ännu i denna stund har alla sina lånhandlingar ställde på Riksdaler Specie, skulle ju genom en efter lagens bokstaf verkställd konkurs-utredning, kunna säkert betala sine fordringsegare 980 procit; det är, hvarje Bankosedel-innehafvare får 4 Rdr gammal silfver specie för 5. Men hvad blef väl då af, icke blott Bankens gäldenärer, ty dessa äro ett ringa antal emot öfrige, utan hela denna skuldsatta folkmassa, som förskrifvit sig i Bankoeller Riksgälds-sedlar, och som således fick betala, med 4 RBdr specie 35 Rear B:ko eller 7 1-2 Adr rgs. Man måste derlir bestämma Realisations-värdet, efter de -allmänna förhållanderne och ej efter Bankens. Då man dessutom betänker, att ovanligt stora fonder i vårt land egas af allmänna Inrättninsar och stiftelser; att besynnerligt nog hela aflöningsstaten och skatteuppbörden äro fastställda i dessa sedlar, skulle hvarje beräknings-grund, som rubbar det förhållande sedel och silfver af sig sjelfve antagit inom Närings och Handelslifvet, stegring af kredit-myntets blifvande invexlingsvärde, skulle vara ett olycksbringande våld massan af folket. I denna teckning, tror man sig hafva gifvit en så trogen bild af vår ställning, att läsaren lätt inser, huru vigtigt det är, att till första Hufvudgrunden för Myutbestämningen antaga? att myntvexlingen sker af Banken efter det silfvervärde Bankosecdeln äger, vid den per riod då myntvexlingen börjar; hvilket värde naturligtvis, sedan icke får rubbas. Vid sista Riksdag bestämdes Bankosedlarnes realisations-värde och som jag tror, ganska lyckligt, till det värde, som sedeln i allmänhet under längre tid visat sig äga till sillfver. Olyckligtvis anbefalldes ej Banken att genast böra vexlingen. Man trodde sig hafva gjort tillfyllest, då man gjorde lagar, hvari man bestämde mvyntvärdet. Detta har vållat, att I sednare åren sedlarnes silfvervärde förändrat sig, och ännu mer olyckligt, förändrat sig så, alt de blir den gäldbundna, den skattdragande och således den redan länge nedtryckta, men dock talrikaste delen af nationen, som får draga den uppolfring hvilken skulle ifrågakomina om man, med 18 sk. silfver måste betala it Rdr Banko, då den i verkliga rörelsen nu en tid cj varit värd fullt 16 sk. En sådan åteärd, medför mer än 10 procents ökning, af all skulld, all åtagen skatt, allt penningarrende mm. m. Och fastän man nyss berättat, alt en hög autoritet id lofvat en ster samling Löntazare, en snar Vveriställighet af Lagen d. I Mars 1330, blifver jag i förtröstan till det gamla ordspråket vx Populi, vox Det. ännu4a trogen det 0! ja r MD , Ca 1 j 1 Cura , rea ofvanför utvecklat, och säledes älven trogen 1 INO M a 12 . areR CAN i den böfvudsrund hvartill jas HYSS SORT föra , ÅA tttdsReteene Å LAR . pra nl a IN . ) Ehuru en ganska riktig flanna lisger till