Aftonbladet – 29 maj 1833, sida 3

ide genom samma tolk, att han vore beredd att utlefverera alla Grekiska karlar som funnos i hans eller hans Arabers ägo; men hvad qvinnorna beträffade, så voro de flesta af dem redan sedan flera år tillbaka gifta bland hans soldater, och det vore derföre ej mer än billigt att lemna dem sin fria vilja, om de ville stadna I Grekland eller åtfölja sina männer, med hvilka många redan hade födt barn, till Ezypten. Mitt vistande här drog ut nio dagar, in— nan jag hunnit komma till rätta med de olyckliga fångarnas befrielse, hvilkas antal mycket hade ökats genom krigets långvarighet. Jag tllbragte dagligen några timmar 1 Paschans: grannskap, och hade tillfälle anmärka, att han förstod både Fransyska och Italienska, fastän jag aldrig hörde ett ord på dessa språk från hans läppar. Ibrahim var vid denna tid omkring 40 år gammal, af medelmåttig, men ganska stark kroppsbyggnad. Hans ögon voro fulla af lifz hans anletsdrag regelbundna, men dystrag han har ett visst uttryck af vildhet i sin uppsyn, och är något koppärrig. Hans vanliga klädnad bestod af hvita byxor och ett slags jacka af brunt tyg. På kufvudet bar ham en liten röd mössa utan turban, och saffanstofflor på fötterna. Det enda vapen jag såg honom bära, var en dolk, rikt besatt med dia— mnanter. Under mina samtal med honom märkte: jag till min stora förvåning, alt han var fullksomligt bevandrad i alla de Fransyska fälttåsens historia, så väl under republiken som Kej-savedömet, och till och med kände detaljerna af serskilda drabbningar. Om sig sjelf talade han alltid med återhålt och blygsamhet, och: förtäljde mig utan ringaste anstrykning af fafinga sina fälttåg emot Mameluckerne och Vechabiterne, i hvilka han, som jag väl visste, ha— de lemnat bevispå stor tapperhet, ihärdighat och mihtäriska talanger. Af hans egen mur förnam jag att han blott var adopterad son af Mehemed Ali, som hade tagit hans mor till hustru, då han, Ibrahim, var tre år gammal. Det märktes, att han gjorde föga affär af sin bror, Mchemeds verklige: son. Ibrahim hade en outtröttlig verksamhet. En stor del af dagen tillbragte han i lägret, de: han genom sin närvaro, och man måste tillisga, genom mycken stränghet, höll tropparna i ordning, hvilket icke var det lättaste under dåvarande förhållanden. Hans olyckliga man— skap: var nästan upgifvet af hunger, emedan du: förenade makternas flottor sedan flera månar: der hade afskurit dem all tillförsel: Grekland var: alldeles utblottadt, och kunde icke mera föda sina egna invånare, och hela rationen af lifsmedel bestod nu i en band full mjöl daglir gen. Då jag en dag gaf Paschan tillkänna mn förundran, öfver den förträffliga hållningen bland! hans reguliera. troppar, tillstod. han utan om-svep alt han för detta hade: att alt tacka nå gra utländska officerare, som. några år förut gått i tjenst hos hans fars newligen en öfver ste Selves (för närvarande: kallad Suleiman Bei, somn blifvis satt till chef öfver infanteriet, ock en: Polsk officer vid namn: Schulz, hvilken förr hade varit i Napoleons tjenst och följt Kejsar till. Elba... Den sednare hade organiserat det lätta kavalleriet. (Han lefde nu. som: privatmarn i Kairo.) OY h KE LJ a .ss 1) 1