Aftonbladet – 29 maj 1833, sida 3

srvammet och orientera på kartan hvarie utsedd befälhafvare. Unåer sjelfva utförandet behagade IH. K. TH. Kronpiinsen de testa gångerna låta till sig på fältet, der öfningarna verkställdes, särskilt sammankalla OUlticerarne från de mot hvarandra agerande trupperoc, då Han med dem i detalj förut genomgick hvarje ötping, som skulle företagas. Månne man således med skäl bör fordra eller vänta större förberedelser och större betänketid för dylika öfningar, då i fält, eller i verkligheten, merendels blott några få minuter kunna gifvas för att besluta och handla? 2:0 Som egentliga ändamålet med fälttjenstöfoingarne under förra årets läser lärer varit, alt framställa formen för sådana öfvingars ordnande i allmänhet, så bestämdes ieke allenast sjelfva hufvudsuppositionen samt hvad i följd af densamma för tillfället utföras borde, utan erhöllo korpserne äfven alla nödiga detalj-in struktionerv för sjelfva utförandet, skvifteligen uppfattade, i ändamål att äfven visa hvilken forin och grad af utförlighet sådane i allmönhet böra ega, då de af vederbörande Unde: befälhafvare sjelfve skriftligen eller muntligen gifvas, lämpade till andra för havuden varande lokalförhållanden och öfrige omständigheter. Detta förklarar icke allenast hvarföre ett och samma programm begagnades för alla korpserne under de särskilta öfningsdagarne, utan äfven hvarföre detalj-instruktionerne, på Högste Befälhafvarens befallning och efter dess granskning, utfärdades på förhand i enlighet med de! bestämda programmet, En annan gång, då blott de allmärna föreskrifterna om hvad, som skall utföras, af MTögste Befälhafvaren bestämmas: men verkställandet helt och hållet öfverlemnas till underbefälbafvarne sjelfve, att utföra i enlighet med gällande Reglementen och krizskonstens fordringar, blifver tillfäliet att fälla ett omdöme öfver särskilte Regementers och Individers större eller mindre skicklighet i utförandet. Men äfven då torde, för sakens framgäng, nödiga rältelser böra gifvas på stället, och all vidare offentliggörelse af möjliga misstag under öfningarpa undvikas, såsom alldeles olämplig och onödig i en arme, der inbördes täflan aldrig saknats, då den erhållit nödig väckelse genom medel, som äro förenliga med den .hederskäncla, som städse utgjort Svenska krigsmannens prydnad och ära, och som bör framgent såsom hittills väckas, icke såras. Detta förklarar hvarföre Författaren icke bifogat något omdöme öfver utförandet. — —