Aftonbladet – 29 maj 1833, sida 1

Tdtrikeg: ENGLAND. Sedan Hr Stanley i ett ganska långt tal framställt det närvarande förhållandet mellar slafbefolkningen inom de Westindiska kolonis erne och plautageägarne, och dervid bland axnnat visat, att alla regeringens ätgärder till förbättrande af slafvarnes belägenhet alltsedan 1823 blifvit motarbetade eller tillintetgjorda från koloniernes sida, framlade han för Underhuset den plan regeringen uppfattat för regleriugen af denna vigtiga angelägenhet. Dess innehåll är i korthet följande: 1). Det står hvarje slaf fritt att hos slafbeskyddaren, församlingens uppsyniagsman eller andra af Konungen för detta ändamål utvämda embetsmän begära att blifva inskiifven i tjenst såsom arbetare, hvarefter han kommer i åtnjutande: af alla rättigheter, som tillhöra en fri Brittisk undersåte. — 2) Villkoren för en aådan tjenst äro hufvudsakligen: att hushondea icke får använda kroppsstraff; att arbetaren för kläder och föda arbetar 735 timma om dagen åt sin husbonde, men kan använda rester af dagen till betingsarbete, eller på hvad sätt han bebagar. Vid börjah af tjenstetiden wutsälter husbonden ett pris på arbetaren, hvaremot arbetslönen beräknas denne senare tillgodo i ett sådant förhållande, att han årligen förtjenar en tolfiedel af det utsatta priset, och således efter tolf års förlopp är fri. Om Negren vill, så kan han i stället för kläder och föda betinga sig en veckolön i penningar, hvars bes lopp i laglig väg bestämmes. Hvarje arbetare måste vid slutet af hvarje halfår öfverlemna en viss del af sin lön till en embetsman, som af Kangen kommer att utnämnas. Så snart en arbetare betalar den summa hans husboude ut satt såsom hans pris, är ban fullkomligi fri 3) Ägare af slafvar och jordegendom i Westindien erhålla ett lån af staten på 15,000,000 L.,