Genom Tabellkommissionens femårsberättelse för åren 1826 till och med 1830 har yppats en viss otillförlitlighet i beräkningen af de personers antal öfver hela riket, hvilka äro emellan 15 och 63 år, och således skola betala mantalspenningar. Kommissionen säger sig nemligen hafva, af en bilaga till Stats-Kontorets bokslut för år 1830, angående mantalspenninseafzsiften, som utgöres af personer mellau 135 och 63 år, inhemtat, att de skattskyldiges antal under samma år utgjort 1,505,329 personer. I anledning häraf hav kommissionen anett sig icke kunna undgå anmärka, att redan den folkmängd af personer mellan endast 5 och 60 år, som finnes intagen på grund af Presterskapets uppgifter ur kyr koböckerna, med 127,24.2 själar öfverstiger de mantalsskrifnas antal som voro mellan 13 och 63 år, äfvensony att tet reed sannolikhet kunde antagas, att af den ull Tabellkommisstonen uppgifna personalen ör 60 och 65 år, allvaminst hälften, eller 2,631 kunde vara mellan Go och 63 år, så att en anuranlas sd skillnad al 163,073 personer upps stod mellan Presterskapets. förteckningar och pantalsskrifningarne, hvilket kommissionen anett lemna mycken anledning att befara opåitlighet 1 Förlattarnes serskilda ålders-uppTER Å . . Regeringen har: fästat uppmä ärksamhet vwvid l ominissionens i anledning häraf gjorda hemtäilan, och. aubefallt KanmarRätten, uti en. yligen: dit ankomimnen skrifvelse, att vid SranskQ? i ing af 133r års mantalslängder anställa jemföelse, så viul ske kan, med. de, enligt. komnus—