EE ER —— .. — — —.-..2((—— ——— ONE STOCKHOLM Den 23 Maj. i Norska tidningarna med dagens post lemt na underrittelse om firandet i Christiania af den 17 Maj, hvilken dags högtidlighet i år särskilt förhöjdes genom — aftäckningen af den staty, som blifvit upprest åt. Norrmännens allmänt saknade Storthingsman, Stats-Rådet Christ. Krogh. Statsmakterna voro särskilt inbjudne att bivista högtidligheten. — Storthingets Ledamöter infunno sig också nästan mansrannt; men besynnerligt kom ingen af Statshaädet, Höjeste Ret eller högsta befälet för armeen, ehuru särskilt inviterade. Emellertid, säger Morgenbladet, representerades det Norska folket af menniskor till tusental. Kl. 8 på morgonen hissades Norges trefärgade flagga, vid sidan af den ännu omhöljda statyen, och en talvik sång och musik-kör uppstämde verser, förfaitade af den unge poeten Wergeland. Derpå sönk täckelset och mängden hälsade det vackra monumentet. Hr Wergeland framträdde derefter på statyens pjedestal. Han beklagade den anda, som icke hade tillåut någon äldre och värdigare att tolka nationens känslor vid denna högtidlighet, samt höll — derefter ett kraftfullt och: bildrikt tal. Då han under talet första gången nämnde Christian Kroghs namn, upprepades det af alla åhörarne med ett trefaldigt hurrah! För öfrigt förhöll den talrika tolkmassan sig fullkomligt lugnt, ehuru talet icke var kort, och de längre bort stående naturligtvis icke kunde höra det. Härefter afsjönges åter versor, och nationalsången uppstämdes, beledsagad af ett långvarigt hurrah, samt fanfarer af pukor och trumpeter; hvarefter skaran lugnt åtskiljdes. I trakten omkring hördes täta kanonskott, och alla skepp i hamnea voro fullsatta med flazgzor. Högtiden firades sedermera hela dagen i enskilta sallskaper, i synnerhet på landtgårdarna omkring hufvudstaden, hvarifrån hördes en oupphörlig kanonad. Om aftonen syntes fyrverkerier på åtskillige ställen. Kroghs staty omgafs hela dagen af promenerande; men intet bnuiler eller skrålande hördes på gatorna, såsom det förut stundom händt på den 17 Maj. Polisen — slutar Morgenbladet — uppförde sig fullkomligt lugnt, och folket följaktligen likaså. Man måste såsom någonting besynnerligt anmärka, hvad Morgenbladet här ofvan berättar, att ingen af de högsta Embetsmännen infann sig vid en fest till minne af den man, som sannolikt länge kommer att af det fria Norriges I tacksamma folk räknas såsom dess förste medborgare, emedan han till en stor del var skapare af det samhällsskick, som detta folk så högt värderar och Europa har skäl att afuni das dem. RR U— vv nn Mm;ÅN,Neze Vb MO VM PM Vv