liga att lefva under en stor och ädelmodig Konungs spira, som beskyddade alla lagliga rättigheter, och som fann sin lycka i sanningen af det valspråk han autagit: Folkets kärlek min belöning. Tili detta yttrande hördes icke annat än bifall. Dermed punkt. Uti Ketrina församling uppsteg Hr Bryggare-åldermannen och Ridd. Lychon, och hemställde, att Stadens Femtio äldstes utlåtande i frågan måtte till upplysning om förhållandet uppläsas, hvilket också omedelbart verkställdes. Derefter. uppsteg Hr Bankobokhållaren Holmherg och förenade sig uti samma önskan som Stadens äldste hade uttryckt, nemligen att allt måtte bibehållas i silt nuvarande skick. Hr Kyrkoherden Winter framställde proposition, huruvida församlingen instämde i samma tanka hvarvid ropades flera Ja, jemte ett och annat Nej. En Viktualiehandlare, vid namn Svenson, hade inlemnat ett skriftligt yttrande som upplästes, och hvari han sökte, som orden föllo; att motarbeta faran af en liberalitetsidd, som går ut på att utplåna gränsen mellan landtoch stadsmannanärimgarne. Han föreställde också äfventyret deraf, om en mängd bagare, slagtare och bryggare skulle nödsas lägga ned sin rörelse, och man sedan förgåfves skulle få gå och leta efter brödoch köttbitarna, då det torde blifva svårt att åter upprätta dessa embeten med erforderlig styrka. Vid förnyad proposition hördes ingen invändning emot denna åsigt. I Clara församling hördes vid den framställda propositionen äfven endast få Ja. Antalet af närvarande församlingsbocr, med undantag af Ledamöter utaf de ofsannämnde embetena, var ock bär ganska obetydligt. För en utvidsad frihet talade dock här trenne Ledamöter, Hr Kryddkrambandlaren Broman, Hr Krigs-Rådet Zeipel och Hr Skomahkaremästaren ÅspePRE ERE AR RE VESA ON OSS lin. Ar Presid. Friherre Cederström anförde, att han väl i principen vore för frihet i de ofvannämnde näringarne; men icke förr än någon garanti kunde lemnas, alt varorna, hvarom var fråga, 1 allt fall ständigt skulle blifva alt tillgå. Hr vice Presidenten Levin var af samma tanka, och fruktade, ait genom fri försäljning af kött och bröd, hungersnöd då och då kunde uppstå, sänt lade ännu härtill en särskilt omtanka för landtmannen; anmärkande hurusom det stundom kunde hända, att den stackars landtraannaen icke blefve af med sina varor, om icke tillväcklig mängd af köpare infann Sig. Uti Jacobs församling gick det på samma sätt... Deras Exellenser Grefvarne De Geer och De Ja Gardie, samt någre få andra, röstade här för en utvidgad försäljuingsfribets iaen då Hr Doktor Petterson had församnloscens Ledamöter dela sig till hösra och venstra sidan, uppstod en stor majoritet för bibehållandet af det närvarande. På samma sätt gick det äfven i Laduzårdslandet och Maria församlingar. På förra stället talade Uvs KammarRådet Levin, Hr Lagmannen Kock och Fr Kongl. Sckreteracen Carl Printzensköld för förl EE OL blijvan