fästmös högljudda skratt, och utgöt sin harm i kraftiga ordalag, men ingen brydde sig derom. Din slyngel, ropade Acarca slutligen i vredesmod, jag skall väl snart få dig härifrån. — Hvad tänker Ni väl göra? frågade Gracieuses mor, då hon hörde honom fatta bössan. Det skall Ni snart bli varse, svarade han och gick ut. — Uhalde hade ändtligen lemnat sin fästmö. I hast hördes ett böss-skott, åtföljdt af klagorop. Acarea har skjutit på Uhalde, skrek en ung flicka. Man sprang till bjelp. Den olycklige Uhalde låg på vägen, badande i sitt blod. Hans fästmö hjelpte till att föra honom hem. Han hade fått bela skottet, som bestod af grofva hagel, i underlifvet, kunde icke tala ett ord och dog följande morgon. Acarca hade genast återvändt hem. Huru befinner sig Uhalde? frågade han lugnt då Gracieuses mor kom tillbaka, och stoppade sin pipa. — Olycklige! utropade hon, Ni har gifvit honem dödssåret. — Acarca förde vid dessa ord båda händerna till hufvudet, och förblef några ögonblick i en tankfull ställning; derefter reste han sig upp, tog sin hatt, fattade bössan och aflägsnade sig. Från denna stund har ingen sett honom. Acarca är en gubbe af nära 70 år. Man hade aldrig förut hos honom märkt den ringaste ovilja mot Uhalde, Allt ger således anledning förmoda, att han endast skjutit på Uhbalde, för det denne stört hans sömn. Denna händelse är icke diktad, utan hämtad ur assisrättens protokoller. Hvarje den minsta omständighet är enlig med sanna törhåldet. En rättegång har blifvit börjad mot den gamle Acarca, som tros ha flytt undan till berger.