sta vilja, om det än skulle datera sig femtio år före hans död. Det är en handling, som, just derföre, att den under upphofsmannens lifstid icke rörer annans rätt, eller bestämmes af annans vilja än hans egen, således under Testators lifstid eger ingen och efter hans död samma kraft som vore den författad sista stunden af Testators lifstid. Enär således Carolina Dahlson var gift med Gr. Hermansson flera år innan hennes bror dog, utan att han återkallade sitt till hennes förmån gjorda förordnande, så är deraf uppenbart, att hans vilja och beslut, ehuru daterade förut, fortfarande varit, det hans syster (och utom han sjelf den förste FideiKommissariens enda lefvande bröstarfvinge) skulle efterträda honom i Fidei-Kommisset. Man säger, att då den ifrågavarande utvämningen var ?kraftlös och ogiltig den stund den skedde, den sedermera icke kunnat antaga egenskap af gällande. Månne man icke här sammanblandat frågan, hurvuvida den person som nämnde var vid tillfället berättigad att nämna med den, huruvida hon som nämndes var berättigad att blifva nämnd. 1 förra fallet var utnämningen ostridigt en nullitet på samma sätt, som elt annat Testamentariskt förordnande är uull, om det blifvit gjordt utan sundt och fullt förstånd eller dylikt; (men Pretendeuternas yrkanden i denna del äro på orubbliga grunder ogillade äfven af Herr Boström , och synas ock nn mera af. deras ombud vara öfvergifna). Uti sednare händelsen åter, eller huruvida den utnämnda personen, då handlingen skrefs, var behörig, d. vv, s. om handlingen: innehåll då var lagligt, så kunde pröfningen deraf icke komma i fråga förrän efter Brukspatronen Dahlsons död — och se då befanns den utnämnde personen, äfven efter Pretendenternas mening om FideiKommiss-brefvet, berättigad att tillgodonjuta de henne tillagda fördelar, då, när tillämpningen skulle ske, när actus öfvergick från ett i hvarje ögonblick utnämnarens godtyckliga förändring underkastadt förordnande, till nå-. got beståndande, hvilket blott genom lagen kunde upphäfvas, då var förordnandet icke stridande mot Lag, d. v. s. då förnärmade det ingen annans lagliga rätt, då ägde Testamentarien alla förmenta nödiga qvalifikationer, för att emoltaga Testamentet. Detta är den juridiska sidan af saken. Den grundar sig hvarken på analogt eller presupponerade afsigler hos Fidei-Kommiss-stiftaren, utan på Stiftelsens klara bokstaf och på al hvar och en Lärarei Lagvetenskapen antagna rvrättsbegrepp. Den motsatta sidan har aldrig kommit längre än att mer eller mindre skickligt leda sig till en förmodad stiftelsens andemening, som finnes på intet ställe bokstafligen uttryckt, hvartill man måste trefva sig fram genom att sammanblanda frågan om bebörigheten att succedera, med frågan Om hehörigheten att, sedan man succederat, bibehållas i besittning af Fidei-Kommisset, och som, enligt hvad Förf. skall söka i korthet utveckla, synes uppenbarligen strida emot den an-. demening hvilken innefattas i orden. TAN ee ee . FE a a