Uti Östgöta tidning läses följande: Linköping d. 77 M-j. Förliden Tborsdag reste på serskild faogskjuts Tyska Baronen von Mäller. Han berättade sig vara född i Paris, der bans Far var engagerad vid Preussiska Ambassaden, men var egeuntligen från Schlesien. Han tycktes vara vidt berest och hade isyunerbet kesökt Ryssland, om bvilket han ådagalade mycken kännedom, och voro limderna kring Svarta Hafvet honom väl bekante. Han ankom efter dess utsago från Ryssland med Ryskt pass, emedan man alltid mäste taga det när man varit der ett år, och dokumenterade sig i Stockholm så väl och fullständigt, att han öfver allt blef väl emottagen; också erkände han med mycket loford den välvilja han icke allenast der, utan under hela sin resa åtnjulit af Svenska Nationen. Hin medgatf det han begått ett fel deruti att resa från Stockholur med ett länt equipage. I Jönköping sjuknade han först, men begaf sig likväl till Helsingborg der han ytterligare insjuknade, och tillskrifver sin lamhet ett bad som, i stället för varmt som det berde vara, hade en för honom högst skadelig kyla. På befallning begaf han sig till Malmö, der han ingalunda bestridde förhållandet utan erböl sig att betala alla ifrågavarande skulder, och ersätta för Equipaget allt hvad som åstundades. Han sade sig der hafva nedsatt god och autaglig borgen för full liqvid innan han afreste från stället, med anhållan att der få uppgöra den samma. Detta remitterades till Stockholm, men det ansågs nödigt att han skulle inställa sig inför den domstol dit målet hörde. Det enda hvaröfver han beklagade sig var , att denna förmon förnekades bonom, ty han trodd: att då han betalte, så var det likgiltigt om det skedde i Malmö ellev i Stockholm, Det enda, hvaruti, sade han, när jag hetalar, jag kan anses strvraffbar är, äfven att plikta hälften af equipagets värde, och derför har jag cftersatt borgen, och jag förstår ej hvarföre jag då i ett så sjukligt tillståud skall släpas landet igenom för att uppgöra er liqvid den jag på stället kunnat afgöra. Han afslog för öfrigt allt biträde af penningar som erbjöds honom. Öfver ryktet att mau utgifvit bonom för betjent moquerade han sig blott, och det trodde ban skulle snart oifenthgen uppda Atminstone hade han ej väntat sig att detta ryate skulle komma trån Stockholm, der han bestämd! visat hvem ban vore. Språkkunskap, karvakterskännedom af flera af Europas ryktbare män, bekantskaper med fcra natiovers seder voch dess länder, och äfven insigter uli historien samt hans militäriska väsende syntes något för ovanliga hos en betjent. Ma dermed vara bur det vill så visade han sig ingalanp la rädd, hvarken för ett eller annat. Hav saarare liogtade att binna sin bestämmelscort, Dessa äro hans egna uppgifter; hvad trovärdighet de förliena lemnas alldeles dervhän. Märkvärdiet skall det bli att erfara om de i Stockholm skola besannas. Om det är en sanuiug ait ban kan betala, så mätte deunua processen blifva ganska kort. Öa TA I Läsaren finner i dagens supplement en