Aftonbladet – 14 maj 1833, sida 3

hvilka de endast lösrycka något enstaka faktum, för att derpå, såsom premiss, bygga ett system, som går ut på — den vanliga universalkuren att häfva den allmänna förlägenheten genom utsläppande af mera pappersmynt, eller lånefondernas ökande; en tanka emot hvilken hela erfarenheten om denna methods slappande efterverkan icke hjelper det ringaste. Af vårt yttrande sistl. år (N:o 189) angående oantagligheten af elt inlemnadt anbud till RiksgäldsKontoret i och för Silfver-Lånets upptag gande, tager Författaren sig anledning att söka ironiskt bevisa: att Aftonbladet icke, såsom flere Tidningar påstått ,. smickrar massorna och söker deras gunst. Han ser i det af Rikets Ständer vid sista Riksdag beslutade Lånet af 2 Mill:r R:dr silfver till utlåning på Fastighet: en tillgång för näringsidkaren i det ögonblick då större delen af hans förlagslån uppsäges till betalning: :? och som han föreställer sig, att Aftonbladet gläder sig åt, äfven denna obetydliga tillgångens undanryckande , utropar han: kan man säga att sådant är sökande efter massornas gunst? Vi frukta i sanning, att Förf. icke är större logicus, än financier. Han inser ej skillnaden emellan att söka massans bästa och att söka dess gunst. Aftonbladet läses ej af massorna, hvilket vi dock visserligen icke skulle vara nog högfärdige för att anse för någon stor olycka. Det talar derför icke eller till dem, utan till en ringa del deribland: hvarvibland ett stort antal just lefver af massornas arbete. Det är åt dessa, som Aftonbladet uttalar sin öfverty gelse; derföre alt: det är de, som måste tänka för massans bästa. Alt hvad vi derföre önska och skolarsöka, är: att hos de medleramar af samhället, som läsa vårt blad, och hvilkas ställning sätter dem 1 tillfälle, att verksamt gagna massorna, väcka och underhålla den känsla för billighet och rättvisa, hvarpå det allmännas, d. v. s. de flestas väl beror, och en sådan önskan bekänna vi oss hysa, ej mindre 1 afseende på penningeverket, än andra ämnen. Hvad den omnämnde Författarens financicHa åsigter angår, så äro de, som nyss nämndes, af det samma slaget som förut: här i landet ofta varit synligt: att afskrämmma från all. god ordning i myntväsendet. Kapital-uppsägningarne vid Realisationstillfället blifva enorma! Bankens Silfverfond tömmes! De förutgångne Realisationerna, (med hvilkas. verkliga beskaf fenbet Förf. tyckes vara föga bekant) bevisa den nu ifrågavarandes osäkerhet! Allmänna LAne-ulvägar, svarande mot behofven, skola först anskalfas! Penninge-Totre sset har önskat, beslutat, och vill nu verkliggöra Realisationen! Närings-Intresset åter, är dermed icke belåtet! Det behöfver blott Eån! Oeh dessa erhållas nog, blott Realisationen ej äzer vum! 0. sS Vv Frågar man? hurt skall detta ske? svarar Förfåttaren? Jo! den tilltagande folk mingden och det allmänt kända, nu Ika Pallmänt erkända, behofvet af hf i rörelsen, framkallar (på hvad sätt och i hvad form, är Ng villigt) pennimgar, eller penniagars repe CSC ntante vom. m.j hviika i det de tid efter Pannan millionvis föröka pennince-tilleånsen .