Aftonbladet – 13 maj 1833, sida 3

Alla samlare 1 taderneslandets historia, serdeles för de sista femtio åren, ha i förra veckan grubblat öfver en uti Dagligt Allehanda införd, insänd artikel, angående framl, Konung Gustaf den tredje, som i sanning lemnar ett af de icke minst kuriösa bidragen till allt det besynnerliga man förut erfarit om nämnde Konung. I denna uppsats får Läsaren nemligen, på två spalter, erfara ingenting mindre, än 1:0 alt Gustaf skulle haft för afsigt, att, efter en verkställd kontrarevolution i Frankrike, intaga Polen och der lita utropa sig till Konung, hvarom en ordentlig konvention skulle hafva varit afslutad med Konung Stanislaus August; och 2:0 att Konungen hade tillämnat åt Sverige en splilter ny Regeringsform af modernaste slaget. Detta sednare dokument, hvaraf insändaren säger sig hafva fått del hos General Armfelt en afton nyss före Gefle Riksdag, och som varit skrifvet med Konungens egen hand, hade innehållit hufvudsakligen följande bestämmelser: Att Konungen i sin styrelse skulle biträdas af en altid närvarande nationalrepresentation , och detia on. b., såsom konse!lj. Denna åter skulle bestå af tvenne kamrar, en öfre af 24 Jarlar, utgörande Adelsmän med minst 10,000 Rdr inkomst; och en nedre af 240 Ledamöter, valda af folket, utan afseende på stånd och lönade af staten. För att göra den liberala planen fullständig, skulle. ingen embetsman kunna hafva plats i någondera kamaren; och bida kamrarne sjelfve välja sina Talmän. Icke nog härmed: äfven en formlig Minister-Styrelse tillhörde projektet, Ja! ministrarne voro icke allenast bestämde till antalet, utan äfven personerne i förväg utnämnde, nemligen Riksrådet Oxenstjer— na Premiereller utrvikes-; General Taube Krigs-; Cronstedt Sjö-s Schröderheim ifnrikes-; Riksr. Lil— jenkrantz Finans-3 Leopold eklesiastik-, oehRiksdrotset Justitie-Minister; hvarjemte hvarje Minister skulle vara President i. underlydande kollegier. Fivad slags roll Ministrarne skulle få i den vidunderliga konscljen nämnes icke. Att vara en af de 240 konselj-Ledamöterne med lön på stat, skulle minsann blifvit en rätt tokrolig befattning. Dessa planer voro verkligen så ljusa, att vi: beklaga, det vi måste draga acras verklighet i tvifvelsmål: åtminstone den senares. Nog är det troligt att Gustaf Il gerna hade blifvit Kung i Polen, och ingenting gör det egentligen osannolikt att något projekt i detta afseende kunnat uppgöras af hans alltid rörliga snilles: men ehuru stor vän Konungen i allmänhet var af surpriser och coups de theatre, låter det: alltför apekryfiskt att han hade velat öfverraska sitt trogna folk med en konstitution i så demokratiskt snitt, alt icke ens Jakobinerne i: Frankrike på sin tid vågade påtänka en sådam. Det är, utom Konungens kända motvija för all folkstyrelse, alltsedan den tid han var Kronprins, ännu en omständighet som ger vigt åt uyssnämnda invändning; nemiigen att dokumentet skulle hafva befunnit sig i Armfelts fLörvar, som hvar och en vet endast älskade den monarkiska principen oblandad och utan alla tillsatser af folkets medverkan genom Penresen tativa former, hvilket man ibland annat finger af hans egen lefvernesbeskrifning om sig sjelf,