Aftonbladet – 10 maj 1833, sida 3

fDa prest-tionden, samt tryckt af obilliga taxor och spanmåls-lagar: hela Irland underkastadt en bård, men oundviklig militär-despotism: skaror af brödlösa arbetare, som dels hota att slå sönder och bränna upp de konstrika simplifierings-machinerna, dels pocka på publika uuderstöd, i brist af publik sysselsättning; och Staten belamrad med en skulldsättning , som jordens kapitaler rättnu knappt förslå att beI täcka — se der några små hushålls-bekymmer inom landet för den Engelska regeringen, som för densamma möjligtvis uppväga den angenäma omständigheten af dess mäktiga inflytande, hon medelst sitt guld och sina flottor, utom gränserna utöfvar, snart sagdt i hvarje vrå af den kända verlden. Nya Argus hotar med en svit af artiklar, som han kallar: Om wedelklassens utrotande , hvaraf han nu hunnit till andra fortsättningen af första artikeln, hvarpå slutet skall följa i nästa nummer. Vi göra oss ett nöje af att fästa våra Läsares uppmärksamhet på några ultryck, som i denna fortsättning, i Onsdagsbladet, förekomma , angående de republikanska sällskaperna i Frankrike. Han, säger nemligen på ett ställe: Ett revolutionärt samfund med en sådan organisation — — torde väl och med rätta kunna anses fruktansvärdt,y? — — — Längre ned i samma spalt heter det: — — Det lärer väl ännu mindre kunna nekas, att partiet verkligen är mera miiktigt, än månsen söker att föregifva? c. och straxt derefter: Något mera evident bevis på detta Cpartis makt ges också ej, äm det uppförande, som en stor del af Oppositionen i Deputerade-kamaren och vissa tidningar emot det iakttaga. Dessa yttranden, som visa, hvilket stort inflytande Argus anser ifrågavarande samfund, de egentliga brännpunkterna för det så mycket omtalade mouvementet i Frankrike, kunna komma att utöfva på sakernas ställning derstädes, ger oss anledning att erinra, huru samma tidning för icke mer än två månader tillbaka i en mängd numror oupphörligen repeterade, alt mouvementet numera vore ohjelpligen fallet i Frankrike. Vi gåfvo kort derefter, för att då vederlägga detta yttrande, en utförlig beskrifning på de olika republikanska samfunden och deras utgreningar, och det måste fägna oss, att detta bidragit att öppna ögonen på Argus, och frångå en sats, som han då med så mycken ifver försvarade, för att nu med, lika iver framlägga den motsatta, visserligen mera sanningsenliga öfvertygelsen, oaktadt allt hvad existensen af sådana samfunds inflytande bevisar emot det system, sow, ban så envist för