Aftonbladet – 9 maj 1833, sida 3

OBELISKEN I UPSALA. (Insändt.) Som man vet lades vid sekularfesten förliden höst i Upsala grundvalen till en Obelisk, till minne af Gastaf Adolf den Store. Tdden var vacker, och den enkla tillämnade inskriften innchär en stor tanka. Men den olyckligaste lokal valdes för monumentet. Man har väl deråt gifvit ett perspektif genom Obeliskens placerande i fonden af en dubbel allf; men grunden för träden består af idel grus, så att träden aldrig få någon reslig och frodig växt, och sedd i detta perspektif möter Obelisken (rustavianska auditori högre gafvel, och från ett motsatt håll Bondkyrkan, hvarigenom den synes alldeles nedtryckt. Kommen på platsen finner man monumentet inträngdt inom Ärkebiskoppens laduagårdshus och stall på ena sidan och af något ingalunda vackrare på den andra, som genom Bondkyrkogårdsmurens nedvifvande till utvidgande af platsen kommer att hlifva åskådligt. Denna rifning och den lilla kyrkogårdens utläggning, i fall de af församlingen medgifvas, lära icke heller aflöpa utan pekuniär uppoifring. Det fanns hkväl en större och friare plats nedanom Domkyrkan. På det så kallade Riddare-Torget borde Riddare-Konungens höga bautasten varit rest. Man har invändt, att den herrliga Domkyrkan skulle oltfuskerat Ohelisken; men om detock medgifves, så hade dermed hkväl kunnat förenas en vacker idf; ty Gustaf stred och föll för Kyrkan och Relizionen, och under alla sina bragder kom han dock alltid ihåg sitt menskliga intet. Dessutom hade det anmärkta förhållandet icke mera in träffat då än nu, emedaa de byggnader, sem nu omgifva monumentet, enlist perspektivens lagar, genom deras närmare beligenhet, göra ungefär samma verkan, som Domkyrkan, så kolossak hon än är, skulle gjort i anseende till ett logre afstånd. Skillnaden hade bestått i ett värdigare jemförnnde föremål. En vacker plantering på torgets bördigare jord, eukom apterad för monumentet, hade förskönat platsen och ökat behaget af denna vård åt den Store Konungens minne. I arkitektonisk vägs och i allmänhet, hvad den yttre prydligheten angår, äro vi för det närvarande icke Ivekliga i Sverige. Af Lhomonds Franska Sprokltura har nen