Jalg TUSC UCL ICIaR tic, Ulall dl GCEPiOre HI UUU Vä nat I behöfver omhullstörtas. Jag tror, att folket lönsaI ge sedan insett, och ännt längre kännt, det felaktiän, ga; inen jag tror all månge finnas, som skrika öftyI ver omkullstörtning, så snart det blir allvaren I semt fråga om afbjelpandet, — just derföre att em I de icke vilja hafva det mest felaktiga afhulpet. ätålinerva tror, att ståndsindelningen icke i var I sig sjelf är något hinder för ernåendet af all ock I den nytta, som en representativ författning ra Ikan medföra. clJag tror, att Ståndsindelningen är stövste vad I orsaken till Riksdagarnas längd, tll boslutens jan osammanhang, till kastningen mellan systemer sin från den ena Riksdagen till den andra, och till ide I den lik: iltishet folket hyser för sina egna Oomde I bud: jag tior, alt, då Adeln, som endast har inen mankönspersonal al 4994, och Presteståndet, fve hvars medlemmar äro 6422, hvardera imneh al det I va en fjerdedel af representationen; men derealI mot Stindspersonsklassen, med 34.428 persott I ner mankön, icke äger någon andel i lagstiftpp ningen, och detta inträffar med ännu minst ade I 30,000 personer af icke specificerade yrken, voI som likväl tillböra medciklassen, så visar detdt. ta en orättvisa i representationssätlet, som boranI de innefatta nog skäl för att verksamt tänka nd, I på dess fö örbättring, och jag tror, att om rältvaI visa skall ske desse medborg gare, så kommer 15: ständsindelningen icke att förblifva sådan den ndInu belinnes. Lill Minerva tror, att den nu varande ståndsakI indelningen är nära införlifvad med folkets ee 1l begrepp och fordna erfarenheter. Ört Jag tror, att folkets begrepp om den nu vaillI rande ståndsindelningen är, alt den — icke duulI ger, och att detta begrepp just stödjer sig på och folkets fordna erfarenheter? af Riksståndens pmhandlingssätt, alltifrån 1680, då de kastade makänI ten i bönderna på Carl XI, till 1759, då de tåligt emoltogo Föreningsoch Säkerhetsakten. mm Minerva tror, att det just är Adeln sådan utes I Pden varit och sådan den nu är, som, jemte vite j Bondeständet, utgör den skyddande makten sa för friheten. Jag tror, att Adelns plaralitet merendeis nan i både varit och är disponibel vid voteringarna, der. samt att Bondeståndets minnesvärda omröst tning all loch reservationer angående indragningsmakten Dir visade, hura detta stånd då skyddade tryck106 friheten; och jag tror, att Adeln år 1789 och 1792, då den visade ett ädelt motstånd cemnol nst . na äktningen, ingenting kunde uträtta, vid ji ast I följd af ståndsfördelningen. mu) Blinerva tror, att Presteståndet verka rka Pnyttigt såsom återhållande och kouservativt eleker(ment, när tillfälligtvis någon yrsel påkomimit I något annat stånd.? de I Jag tror, alt i Presteståndet finnes mycken mn I båd slysning och Natriotism, hvilka Ieke me I behö esiulas från öfverläggningen föll kets ma angelägenheter, om dess mealem17 I mar al viedborgares förtroende valdes relie) act : : aft And 3 presentanter; men Ja tror icke att detta staåvaå Lensmnt hb H a rotten behölves för den sa skill, som sf åter! åll inde j ganska väl på annat sält kan åslad kommas. Mincrva tror, Patt Bondeståndet, som re. , presculerar på samma gång det sunda. ehuLs sh CC 4 rn JMS TINAS lg 2 2VJA TD TMA FULT VaG BAL GICU OTO ras karabter, hyste det förtroevrdet att välja dem till sina ombud. Jag tror och alt en mängd ärender vid en Riksdag förekomma, hvilka påvil GCkalla insigter som icke kunna förutsältas hos hvarje I vondar, men af hvika fosterlandets trefnad till en stor del beror; och alt det i sådana saker vore bättre, om ståndet hade tillfälle alt lyssna till några ledamöters upplysta och oberoende ? äsigter, än att det i saknad af kännedom om ärenderna, skall låta leda sig af Talemannen och Sekreteraren. Minerva tror, alt ingen så beskaffad (2) representalioksförändring kan åstadkommas utan vald, emedan intetdera Ståndet skulle godvilligt devil samtycka:3 Jag tror, att om de maktegande till allmän bätnad beslöto understödja en rättvis 1epresentationsreform , så skulle Stånden icke vara ovillige att gå in derpa, och att det allmänna tänkesättets bög ;t uttalade röst skulle tvinga de öfrige att tiga och skämmas. Jag tror, att icke fjerdede den så mäk liga intressen inom våra Stånd ligga i väsen för en represenlalionsreform, som de hvilka motarbeade reformbillen i England, och öndock wmåvika för allmänna öf (ertygelsen om oundvikliga fordringarna för det allmänna men Jag tror, att den närvarande ståndsningen 1 de maktecandes band är ett instrument, som af dem behandlas med mycket välbehag, och som de icke utan nödfall utbyta emot något annat, på hvilket de icke hunna spela ad lUbitum. Minerva tror, att Pkonslitutionsmakare sin : folket pluraliteten af J Oo Y i ste den häst a hi förde moderna sjelf. reda ålminstone icke för det verkliga in isen har gj anklaladyningS vv! ankeledning, OCi up rik ägt reda föra ill 2 ecen af Ce sk af Sina fÖrsö ; Jag tror, all Minerva sjelf icke fölit någon viss tank eledning, då hon än berömmer Ständerni och än talar om deras okunnighet; men att bennes verkliga syftemål är, att skrämma sind Läsare ifrån hvarje allvarsammare tanka på uödvändigheten al en representalionsreforra. utan rod ä gan Minerva tror, att man cj vågar, Pnad, lägga allt represeuterligt värde uli det, såsom händelsen är i Amerika, horva anser för det mest aristol på jordklolet). Jag tror, alt detta ytb på hv: id ma mycket (6 som Miland 2 vr ha nra tiska 2 nde är eit tväåliot a 1 it bevis kWunnde förmoda, alt hNäanerva är us om Ämerikas slalsförfattviag, der feke egendom, ulon endast en viss ålder, exfordvas både för aut välja och väljas HL Represeotant, och der penningen ger precist lika infytande som 1 Kuropa. åinerva tror, Patt det bohöfrves i alla Jand, der en Representatio finnes, all en del de . i och fö gen bör tillträda dena pa rättighet Jug tror, genom all bröt 1 ulart HCL , Norge i I4 a a , frlloe! vilt 11 lan näs sol Arililiye gil si; ganska vi j ut ken de sakningar eller er fd tr slöseri de ext ram, ich a a Ait unIlNA NO ; oelhdag ill AA i: ite sm Ve NIT SLE Te ; ENE s annan Wppsiuluag, som . vc : To ar tl , AAA