Aftonbladet – 8 maj 1833, sida 1

—-— nn Ad ENGLAND. Den förut omnämnda motionen af Hr JM. Attwood att nedsätta en komitd, som skulle undersöka orsakerne till landets nöd, har varit föremål för trenne dagars debatter i Underhuset. Från ministerens sida mötte isynnerhet den punkten af förslaget motstånd, som syftade på en undersökning, huruvida penningeväsendet, sådant det för närvarande är beskaffadt, kan hafva bidragit till de öfverklagade olägenheterne. Skattkamarkanslern trodde sig finna, att egentliga afsigten med motionen var alt tillvägabringa en nedsättning i myntets värde. Följden af blotta förmodan om möjligheten af en sådan åtgärd skulle blifva den, att hvar och en, som hade en banknot; presenterade den till inlösen mot guld i bankerne, och förvirringen som häraf uppkomme blefve obeskriflig, Men på det man icke med skäl måtte kunna förebrå honom, att han satte sig mot en undersökning om landets tillstånd, så ville han, såsom elt amendement till Hr Atfwoods motion, föreslå, att huset derjemte förklarade, att hvarje förändring uti penningeväsendet, hvarigenom myntets värde nedsattes, vore högst otjenlig. Motionären proponerade, såsom ett under-amendement: att en undersökningskomite skulle nedsättas, som tillika borde föreslå de speciella hjelpemedlien. Detta amendement förkastades dock med 271 mot 134 röster, hvarpå det af sSkattkamarkanslern föreslagna antogs med 304 röster mot 43. Lord Althorp förklarade derpå, att ministeren skulle föreslå en sådan undersökningskomitd, som nu varit i fråga, för att bevisa att ändamålet, hvarföre man satt sig mot Hr Attwoods förslag, icke varit något annat än det uppgifna, nemligen att förebygga en hvälfning i penningeväsendet. Flere af Husets förnämsta financierer, såsom Sir Henry Parnell, Alexauder Baring, Sir Robert Peel im. fl. yttrade sig bestämdt emot Hr Attwoods förslag. En annan ledamot af Underhuset, Hr Grote, har nu formligen i Parlamentet väckt frågan om införan le af hemlig omröstning vid representantvalen. Genom reformbillen — sade han — hade valmännens antal stigit till i millions hvad skulle man väl säga, 1 fall en artikel i billen stadgat, att valmännen skulle delas i2:mne klasser, sådane som röstade efter sin egen fria vilja, och sådane, som måste rösta efter andras? Än om den sagt att ala arrendatorer på de storas gods, alla hyresmän i deras hus, lagligen voro organer för deras godtyckliga vilja, om den stadgat att en lhandtverkare vore förpligtad, alt vid.5o L. vite gifva sin röst efter den ene eller andre af hans kunders föreskrift? Hade reformbillen innehållit någon af dessa styggel!ser, så skulle man hafva förbannat den, och ifvit den i stycken; Tories, Whigs och Radikaler skulle med en röst hafva förkastat den, Men icke blott lagen kunde tillIF AA Sr a rr TT 1