hjelpa de förre ägarne ur iråkad penningförlägenhet, men hvarigenom ofta obehag och kollisiouer för IH. M. kunna uppkomma, hvarpå äfven exempel visat sig; och den tanke, som uteslutande blifvit bestämd för stora och upphöjda allmänna föremål, måste nedtvingas till det enskilta lifvets underordnade sysselsättningar ). Det är att befara, att icke någon Svensk man gifves, som, ehurn lockande anbudet kan vara, vågar, till inköp af grufvor och brukslägenheter högt upp i Norrbotten och Lappland, disponera kapitaler, hvilka i Sverige skulle öfvergå de fleste enskiltes förmögenhet. Både för den höge Ägaren och orten vore emellertid lyckligt, om desse verk förflyttades i andra hönder; ty såsom de nu bedrifvas, flärer hvarken den ena eller den andra deraf hämta någon fördel. Aktictekning vore troligen det enda möjliga sält att upphinna köpesumman. Härvid torde utlänvingen icke uteslutas, Tvärtom anse vi det vara en nationell vinst om utländska kapitaler indragas. Förr eller sednare sluta de ultländske delägarne med att blifva Svenske medborgare, eller ock flyttas ägande rätten med vinst i Svenska händer, hviiket vid dylika händelser förr ägt rum. De rika malintillsångarne vid Gellivare, de förträllliga vattenlägenheterna , Norrlands ypperliga skogar böra fästa uppmärksamheten hos sådane enskilte, som förstå alt se och förmå att handla i stort; ty endast betydliga kapitaler mäkta framkalla de statsekonomiska fördelar, som denna ort en gång skulle kunna lemna. Det var sannolikt äfven af denna anledning och för ätt slippa ett enskilt hushållsbråk som den store Gustaf Adolf skänkte sina af far och farfar ärfde 300 hemman åt Upsala Universitet.