Aftonbladet – 1 maj 1833, sida 3

ven en teckning af detta samfunds organisation, lagar, grundsatser och skrifter, så att håren kunde vara färdiga att resa sig på en flintskallig. Under rättegången — menar han — framlades en mängd autentika dokumenter ; som ådagalade den alldeles ytterliga jakobinism som utgjorde andan i detta såkallade republikanska samfund, hvilket formligen organiserat sig till öppen revolt emot nu bestående lagar, stalsförfattning och samhällsmakter, och som äfven hvarje dag, genom sina tidningar och ströskrifter, lika uppenbart predikade uppror och sökte uppvigla de lägre, klasserna. Såsom bevis härpå berättar Argus, att besagde sällskap antagit sjelfva Robespierres redaktion af menniskans rättigheter såsom sitt symbolum, hvilket utarbetades under terrorismens kulPminationspunkt. Men icke nog härmed. Robespierres redaktion — fortsätter han — har ännu icke synts samfundet nog ytterlig och fanatisk, emedan han hade uppställt ägande-rälten såsom en helig oförytterlig rättighet, hvaremot. nuvarande samfundet för menniskans rättigheter endast erkänner ägande-rätten, under vilkor af en föregående delninz; samt slutligen att samfundet isynnerhet vill organisera ett utrotningskrig emot der industriella klassen, såsom bevis hvarpå det anföres att samfundet: i en af sina skrifter skall yttrat, att Bourgoisten, d. v. s. Borgareklassen, ej är annat än en ny Åristokrati , som man måste till grunden utrota o, s. Vv. Vi göra oss nästan en förebråelse, att äfven med en föregående varning hafva upprepat dessa fasliga egenskaper hos det Fransyska samfundet för menniskans rättigheter, som efter den nyssnämnda beskrifningen snarare borde kallas samfundet för menniskans uppätande — i fall vårt: blad skulle falla i händerna på någon nervsvag eller mycket känslig Läsare. Och i sanning, hvcim finner icke att ett samfund, som har till sitt förnämsta ändamål 1:0 att slå ihjek alla borgare och 2:0 utrota den industriella klassen isynnerhet, som, i parentes sagdt, tre fjerdedelar af sällskapets medlemmar sjelfve ullhöra, är ett — monstr horrend, infand? ingens, hvars like cj kunnat uppvisas alltsedan syndafloden. För att något mildra det förfärliga intryck, som den förfärliga beskrifningen måste hafva åstadkommit, vilja vi något närmare undersöka, hura det förhåller sig såväl med ofvan besaede rättegång som med sielfva sällskapet. Utai de förra utrikes underrättelserna i detia Blad är redan bekant, att medleminar af Sällskapet för menniskans rättigheter två sånger förut varit anklagade, för det de samlats till ett större antal än 20 personer, men då blefvo frikände. Den 10 April företogs åter en dylik process emot ett antal personer, bland hvilka en jurist vid namn Petit Jean var I synnerhet anklagad att hafva skrifvit en nyss utkomnwen brochyr , som var uppfylld med förolämpningar emot Konungens person, mot sjelfva Lafayelte, emot kamrarne, emot industriklasseni, och emot Advokatståndet, under titel: Jean bonhomme; men enligt öfverensstämnmmande berältelser om debatterna, i flere tidningar, hvarest vi sökt närmare upplysuing om förhållandet, förklarade såväl Petit föany cam de sfhura an