Aftonbladet – 1 maj 1833, sida 3

Upsala den 48 April. En olyckshändelse, som lätt kan komma alt förnyas, då den redan oftare skall hafva timat, inträffade den 19 sistl. Mars uti Bansta qvarn i Gryta socken. En qvarndräng fick at Mjölvaren, sin husbonde, befallning att hemta en talgbit, och lägga den uti trillpannuan nuder det att qvarnen sick, för att sedan, då den snart af den, genom tev ens kringlöpaude, uppkommande värman blifvit smält, medelst en deruti neddoppad viuge, smörja trillvalarne. Detta lärer väl samme dräug förut hafva gjort; men nu ville olyckan att vingen, som det förmoadas, fastnade. Uuder bemödandet att rycka den ät sig igen, kom den olycklige med sin arm och sida emellan. De malande förmärkte qvarnen på en gaug hastigt stanna, liksom en stopp skjutits emellan; de springa till för att efterse, hvad som kunde välla detta, och finna — med fasa och förskräckelse — den ohyggliga orsaken. Man tager den sanslöse, blödande derifrån, förer honom hem och ser honom ännu under de grufligaste plågor uthärda i ålta tinunar, innan hans jemmer slutades med döden, Drängens namn var Karl Brik Löfström. Hav var en anständig yngling, endast på 20:de året, sin moders enda barn och tröst uti dess öfvergifua enkotillstånd. Säsom boende uti en annan socken, kunde hon icke, förr än hennes älskling redan aflidit, inträtfa på stället, för att af hans qvarlåtenskap besörja hans begrafning och följa honom till grafver under smärtans bittra tårar. (Norrköpings Vidning).