Aftonbladet – 30 april 1833, sida 2

på den tidpunkt, hvarifrån en min handling blifvit framdragen i ljuset. Orfelbart skall det i historien skönjas, som ett mörkt tecken på vår tids småsinne, att män, som tillhörde 15069 års stora händelser, nu uppträda i öppet hugg emot hvarandra, och liksom bortskymma de hervliga föremål, som säkert el lje st kunnat pryda bladen i ett histor iskt praktverk. Jag ämnar icke inlåta mig i denna fejd mer än som af behofvet påkallas, för all skildra mitt eget handlingssätt, samt försvara de motiver som voro mina ledstjernor, och under sådan sinnestämning, gär jag nu, med a anledning af hvad derom förekommer i Friherre Anckarsvärd ds politiska Trosbekännelse, att yttra mig öfver vissa omständigheter som äga sammanhang med planen, att i Mars 1809 utropa Konuns. En anakronism har, som jag tror, insmygt sig i Friherre Anckarsvärds uppsats, då Hertigens bifall (pag. 15.) säges hafva blifvit lemnadt den 2g:de Mars, och att derefter BataljonsChefs sammanträdet ägde rum i Grefve AdVV VA ERA AAA AA lersparres Höggqvarter. Det var den 26 i samma månad, som planen der var under öfverläggning, för att redan dagen derpå gå 1 verkställighet.. Uppgiften att Hertigeus beslut blifvit fatltadt vid klockslaget af Gustaf II:s dödsstund, förlorar således all s annolikhet, om man ej skall antaga, alt dess bi fall först erhölls, sedan hela planen var ominietzsiord. Likgiltigt kan äfven det . märker det endast såsom ett stöd för min imening, att hela denana Statsplan var mera ett foster afölverläggningar inom Westra Armeens högqvarter, eller rättare Adjutanis-expedition, än i Piksförestånd arens rådkammare, Som Adjutant hos Vermländskafördelningens 3efälhafvare, inqvarterad på Monbijou, fann jag vid mitt hemgående, sent om aftonen den a tidsmisstar v vara, och jag anot 20:e, Vestmanska våningen emot all vana eklärerad, hyilket föranledde mig att uppgå till Befälhafvaren. Bataljons-Chefer och adjutanter hvimlade i rummen, och alla syutes lifvade af en serdeles munterhet. Dean ren täcktes meddela mig sammankomstens föremål, och att WVermländska förln ngen skulle följande morgon vara uppa Ge ; ställd på Skeppsbron, föratt t utropa H. K. H. I Riksföreståndaren till Konunö. Jag föll i bestörtning, och tillspord, om ;ag icke insåg deuna plans föriväll ighet:; blef mitt svar, alt lydnadspligten som adjutant i dotta ö: gonblick inskränkte min vitrande rät ti, hvarvid Befalhatvaren Öppet förkiarade, a to oden fria vilian här icke vore belagd med några band, och att ev hvar ägde fritt uttala sin Intazen af orundsalser, tv ade jig icke et ö2nnblick, att gilva luft å den mig qväfvan: L tys naden, och att jag förklarade min tanka vara i rak strid med den mig förkunnade planen. Jag I kunde nemligen icke annat finna, än att ett så brådstörta It steg, af inga trängj gande omständigheter påkalladt, vore en kränj kning ar vär: proklamerade tänkesätt, vid essa Dofalhatvarens liberala Tic 03