för R. Kontoret det lyckliga resultat att slippa inlösa större delen af teilindet utelöpande Rik-gäldssediar, af hvilka säkert ganska få finnas, som äro fria från den obetydligaste nötning afen eller annan bokstaf ä den högra fjerdedelen; och vore R. Kontoret tyngdt af någon stor balaucce, så kunde det aldrig upptänka någon euklare och behändigare utväg alt betäcka den, än med begagnande af denna oskattbara method. — Men deremot medför den för det stackars Folket de menligaste och otyckligaste följder; cuär det är gifvet, alt Räntmästarne måste, för att ej på några invexlingsoch uppbördsdagar äfventyra hela sin lilla Löneinkomst, autaga för Secedlars Kassering samma ädla och liberala principer , som R Kouotoret uppenbarat sig äga, hvaraf händer, att heha den i Nader anbefaldta Sedelinvexlingen endat blir eu fullkomlig chimdåre, samt att Länets alla Uppbördsmän kuvna vid Skatternes indrifvande sällan emottaga några RiksgäldsSedlar, hvilket åter har det med sig, all RiksgäldsScdlarve ej kunna gå i handel och vandel menniskor emellan, och omsider stanna hos den fattigaste och okunnigaste delen af Fulhket, så länge och intilldess de verkligen blifva af eden beskaffenhet, att de aldrig en gåug kunna prescuteras till inlösen. — Hvilka anleduingar till stridigheter, tvister och osäkerhet ? Jag begagnar detta tillfälle att upprepa, bvad jag så många gänger haft äran för Konungens Befalluingshafvande yttra, huru påkostande, huru upprörande det är , att Räntmöstaren, som uti sin värd äger ett helt Läns Alimänna Kassor, uppgåcude till 16 å 20 och tillneopa utgörande cirka 300,000 RBidr Banko, och för ueras förvaltutinug knappast äger en verklig inkomst af goo Bi:dr Bauko, skall utan ersätlalng viulkänvnas besväret, kostvaderne och förlusterne af invoxlingen utaf Bankens och RiksgäldsKoustorets alla Sedeltrasor, som fumas i Länet, och tillika vara blottställd för de oberäkucliga förluster, som upphemma af den mest samvetslö.a SedelKassering, samt oroad af obehageliga uppträden, förebräclser för oginhet och hotelser af personer, som besöka Bänteriet i invexlingsärendev. — Då Rikets Ständer stadgade, att Räntmästarne skulle Jölösa Länets gamle och förnötte Sedlar, kunde meningen dermed ej vara, att desse Uyphördsmåän äfven -kulle ikläda sig ansvaret för dum, ty om så vore fallet, så halva Rikets Ständer disponverat Uppbördsmänneans coskilda Kassor, och så längt kan Ständernas mag! och myndighet ej sträcka sig. Deanna anmälan har föranledt Konungens Befallningshafvande att ingå med en skrifvelse till Riksgäldskontorets fullmäktige, hvari skyndsam rättelse i den öfverdrifoa strängheten begäres.