Uti ett sällskap förekom härom dagen en tvist om likheterna och skiljaktigheterna emellan Fransyska och Engelska Regeringarnas politik. Största delen af sällskapet förklarade sin sympati för Julirevolutionen, och voro af den tankan, alt den blifvit förfuskad och missbrukad till en simpel thronförändring i stället för en förändring af styrelsegrundsatser. Eti par andre påstodo deremot mycket envist, att doktrinärerne verkligen gingo den rätta medelväg, hvaraf de antagit benämning, och såsom bevis derpå åberopade de den likhet, som de ansågo äga ram emellan avudan af regeringen i Frankrike och England, på hvilket sednare ställe Ministrarne likväl sällan klandras af Julirevolutionens vänner, utan tvertom fått emottage loford för reformbillens skull. Disputen varade länge, till dess en person, som hittils sutit tyst och åhört densamma, inföll: Mine Herrar! tillåten mig fästa Er uppmärksamhet på den omständighet, som i min tanke visar den märkligaste skillnaden i anda hos Regeringen i Frankrike och den i England. Om i England 20,— 3o— ja 100.060 menniskor komma tillsammans för att rådslå 1 politiska ämnen, så blir ingen, hvarken bland Regeringen eller folket, med unvdantag kanske af några skinnatorra förnäma Toryfruar, förskräckte derför; om deremot endast 50 å 60 personer, ja ofta endast 20 befinna sig tillsammans i Paris, så äro genast stadssergeanter till bands för att jaga dem åtskils; nationalgardets trummor höras i gathörnen, och