Aftonbladet – 26 april 1833, sida 2

FA fe, ar ap 0 HET AMI opel LI Eg af de historiska handlingarnas recencent, Hr Öfv. Löjtn. Mootgomerie, och hvari Friherre Anckarsvärd omisskänneligen utpekades såsom den anonyme Insändare, på hvars uppgifter de flesta utfallen cmot Grefve Aulersparre voro grundade. Vid företagande af en granskning utaf Frih. Anckarsvärds arbete, anse vi alldeles nödvändist, att till ledning för Läsarens omdöme öfver den ståndpunkt, hvarpå Frih. Anckarsvärd befunnit sig såsom författare till den del af arbetet, som omfattar revolutionshändelserna och hans förhållande till Grefve Adlersparre, uppehålla oss något vid nyssnämnda upplysningar om hans förhållande till Jurnalens artikel. Detta är så mycket vigtligare, som de uppmaningar, hvilka i slutet af sistl. år gjordes Friherrn om en öppen förklaring, hurn mycket han ville vidkännas af Herr Montgomeries skrift, synas hafva till en väsendtlig del utgjort anledningen till trosbekännelsens afgifvande; och denna lilla episod vore i allt fall redan i och för sig sjelf nog intressant, för att förtjena uppmärksamhet. Friherre Anckarsvärd tillkännagifver, i början al boken, att han icke återkallar ett enda ord 2 hufvudsak, af de uppgifter han hade lemnat till Jurnalrecensenten.? Men han yttrar tillika, alt han icke hade lemnat Ir Montgomerie dessa uppgifter för att tryckas. Hans vafsigt hade aldrig varit, att personligen upplräda emot H. E. Grefve Adlersparre.? Läsarea frågar sig då måhända, hvad afsigten kunde hafva varit med uppgifternas lemnande till Hr AM. Se här den förklaring Frib. gifver häröfver. THändelsen är i korthet den, att jag aldrig befunnit mig i något bekantskaps eller umgängesförhållande till Hr Montgomerie, då han förlidne sommar tillsände mig en uppsats af frågor, rörande Grefve Adlersparre och åtskilliga tilldragelser under 1509 års revolatioön, med begäran att jag ville besvara dessa fråzor. Jag bekänner uppriktigt, att jag lät förleda mig att villfara en sådan begäran, egentligen derföre, alt en del af frågorna rörde den aflidne, i mitt minne oförgällige Prins Carl Ausust, hvilken af Hr Mi uli dess recension blifvit alldeles otillbörligt misshandlad. Hr Mi. hade uti sina fråsor, för ms utstakat gränsen för den äskade atgärden; och de förhehålt som dervid blifvit gjorda, torde dessutom bäst inhemtas af nedanstående fragment utaf ett bref till mia. Härvide bar Frib: uti en not bifogat utdrag af ett bref ifrån lir Montgomerie, byvavi denue förklarar honom sin tacksägelse för de intressanta svaren på hans (Hr M:s) frågor, ber Friherren vara Ofvertygad om, att incen makt i verlden skulle förmå honom alt misshruka det anue tt ararld. a EP bhas oa s I Fe förtrodda, att Frihis namn icke under yåsot , F jÄc vilkor skuile at HOLD YDDas, då han vere IDLGEN 1 vs . ov i an väl bolats Nn ined irihis ovåräknade SHanel t 2 att tllata honom ansifva en eller annan allne sion, il upalysning om källans historiskt bety delsefultla tatnr; och slutligen, att Frih. aldrig senom honom skuile imledas to nåsen Polemik, emedan hen kände tröttbeten och obehaset dep al för mycket, att