Aftonbladet – 26 april 1833, sida 1

FRANKRIKE. : Monitören innehåller åtev en kort artike rande Orientens angelägenheter, som visar med hvad resignation ministeren sev sitt föregifna stora inflytande i denna fråga mer och mer upplösa sig till fullkomlig mnullitet. Inga fakta angifvas, som ej redan förut äro bekanta, och det egentligen märkvärdiga i artikeln är försöket, att skrifva Ryska flottans qvarstannande i Bosforen på räkningen af motvind, som skall förhindrat dess inlöpande i Svarta hafvet. Endast den 23 Februari säges vinden hafva varit gynhande, men Divan befann sig då i en sådan tvehågsenhet genom händelserne i Smyrna, att Ryssarne icke kunde afsegla. För öfrigt tröstar man sig öfver Fransyska diplomatiens nederlag i Konstantinopel genom dess seger i Smyrna, der Sultans autoritet försäkras hafva blifvit återställd genom amiral Roussins kraftfulla åtgärder, ?Så försvinna —säger Temps — den ena efter den andra af de skuggbilder, genom hvilka det lyckats ministrarne att föra Kamrarne hak ljuset. Nationen, undervisad af händelserne, skall icke vidare låta förblända sig af dessa irrbloss. Vi som alltid påstått, att ett krig icke vore att befara, vi upprepa nu att det endast är möjligt för en kraftfull regering, att undvika det med ära; men icke för doktrinärerne, som, svaga för utlänningen, tro sig böra spara all deras förmenta kraft för de inre förhållanderne. 400 Polska flyktingar, som voroj förlagda kring Besancon, hafva den 7 satt sig i marsch ull Schweitz, och vidare dragit sig åt Badiska gränsen. Den 10 hade de beträdt Schweitziska gebitet, och fortsatt marschen åt Tyskland. Man tror denna rörelse stå i sammanhang med uppträdena i Frankfurt, der utbrottet påstås hafva skett tidigare än de sammansvurne ämnat, emedan de trodde sig vara upptäckte. Regeringen har befallt, att i händelse dessa flyktingar åter skulle infinna sig vid Fransyska gränsen, så få de icke inkomma i landet. Hr Dupina har alltsedan debatterne i Kammaren rörande la Tribune, blifvit mycket berömd i de ministeriella bladen, hvilka förut icke just slösade loford på honom. De kunna icke nog prisa hans logik, skarpsinighet o. s. v. Tidningarna meddela ett bref från Laftte, som innehåller upplysningar om de penningetransaktioner, hvilka ägt rum mellan Kungen och -honom. De hade bestått deri, att Kungen köpt en skog af Lafitte, och gått i borgen för 6 millioner, dem han lånti Fransyska banken. Man hade sagt att skogen blifvit inköpt för mer än den var värd, och att Kungen måst utbetala de 6 millionerne till banken. Intetdera vore sannt; men om man trodde att skogen vore öfverbetald, så föreslår Lafitte att låta anställa en uppskattning, då rätta förhållandet skulle visa sig. I öfrigt erkänner han sin stova förbindelse till Kungen för dessa tijenster,