Aftonbladet – 25 april 1833, sida 2

icke något tvilvyelsmåk om Rysslands bestämda vilja, som är att våsa allt för att hindra Konstantinopel falla I händerna på en stam af Muselmänner, som vore i stånd försvara denna hufvudstad mot nämnde makt. Vi bafva sett hvilka framsteg Ibrahim Pascha nyligen sjort i Natolien och Arkipelagen. Dessa frwmsteg stodo redan tiliväckligt i strid mot rätta medelvägens? kombinationer, sådane amiral Roussin låtit oss genomskåda dem; men Vichemed Ali har nyligen skingrat alla tvifvelsmål derom, geuom sin bestämda vägran att lyssna till de framställningar, amiralen gjort honom genom en till Alexandria afsänd oilicer. Hvad som härvid bör förvåna och gifva ämne för betraktelser, är icke att vår ambassadörs stämma cj vunnit gehör hos de kringförande: makterne. Denna intervention kom alltför sent; den fordrade af tvenne nationer med vapen i hand någonting, som man aldrig ernaålt genom ord. Att detta skulle misslyckas kan icke förundra någon. Men hvad som isynnerhet förtjenar uppmärk. samhet är Preussiska och Österrikiska kabinettens förhållande, är Engelska regeringens tveksaryma uppförande. Utan tvifvel har politiken i Eoropa förändrat sig mycket på 20 år, eller, för att se sakerne ur en högre synpunkt, sedan 1759, alltifrån den stund en revolution inträffade i Fraokrike som oemotständlisen kommer att vandra kring hela Europa. Det finnes icke mera någon strid om företräde emellan furstarne. Hela Europa, Eugland inbegripet, skulle för 40 år sedan hafva rest sig, för att hindra Rysslands tillväxt vid Svarta hafvet och att emot denna makt upprätthålla det gamla Ottomaniska väldet. Man skulle hafva sagt att det vore förbi med jemnvigten i Europa, om Ryssland nånsin öltver Konstantinopel tillvällade sis ett beskydd, sem snart kunde förvandlas i cen Suveränitetsrält. Nu går Ryssland med dristiga ste; till sina ändamål, och hela Europa synes vara ense derom. Frankrike ensamt är icke mvyd i planen, men dess styrelse bandlar som om den från andra handen fått den lösen , efter hvilken äe avdra movackierne scinensamt handla. Alla styrelser i Europa, Ludvig Fi lips iobegripen, känna att det icke mera bör sa om Iris mellan furstarne, förelagna vara fraåg af egennytta, äresirishet eler försteriavsl nad, emedan revolutionen star nudt emot dem, od , i .pp od , uppmärksan på det ögonblick då hoa skall kanna förvandla kriget för intressen till ett krig för principer och sätta Lr fråsa, icke blott bvarje stats territorium, tan till och ucd sjuttova thronernes bestånd. — suroucrae vilja vara tills ingenting är enklare. sioo Öm icke alla kabinetlerne i Eurena semensamt voro intasne af deuna fruktan för hän delser, som kunde bringa folken till handhuz, och som de gamla movarkierne icke förmådde att behervska, så skulle hvar och en reserin följa den särskilda inoifvelsen af dess ärelys! (ON 3 nad I den nya lvisltenm i Orienien. Bnstand, Österrike, tll och med Preussen skulle slömtmna oden fiendskap, som förenat dem mot frankrike och sluta sig till denna makt för att hindra I dot sätt aoctag Paroclarnsdt hatar alt fann ar .