Aftonbladet – 24 april 1833, sida 1

DEBATTERNE OM TRIBUNES STÄLLANDE FÖR RÄTTA. Vi hafva i N:o g1 omnämnt anledningen till den tryckfrihetsprocess, som numera lärer hörjat inför Fransyska Deputerade Kamaren mot redaktören af tidningen la Tribune, ochi gårdagsbladet lofvat återkomma till debatterna inom Kamaren i denna fråga. I sammanhang med andra tilldragelser både inom och utom Kamaren, förekommer detta bemödande att draga elt tryckfrihetsmål undan Juryn, och att göra sig till domare-i egen sak, i sanning betydelsefullt, så mycket mera som grunden för aetta förfarande hämtas från en under restaurationen 1922 stiftad lag: en tidpunkt, från hvilken man allt mer och mer börjar uppsöka vapen för den strid mot Julirevolutionen och dess grundsatser, hvartill lösen synes gifven uppifrån. Tiden kommer troligen innan korrt att visa, huruvida detta steg, såsom Fransyska tidningar förmoda, är en förelöpare till ytterligare planer mot pressen. Emedlertid äger saken sin märkvärdighet, icke blott af sig sjelf, ulan äfven iicke ringa grad af det sätt, hvarpå Kamarens president utöfvat sitt embete under diskussionerne i denna fråga. Man har hittils i allmänhet gjort räitvisa åt den opartiskhet och det lugn, hvarmed Hr Dupin gått tillväga inom Kamaren; men det är fara värdt att hans förhållande vid detta tillfälle komraer att gifva en ganska känbar stöt åt hans reputation. Sjelfva processen torde komma att lemna ytterligare data för bedömmandet af den position, hvari Dupin i sjelfva verket befinner sig till Ministeren, och den fraktion i Kamaren, som man vanligen kallar hans parti. Det var d. 3 dennes öfverläggningarna började i anledning af den rapport Hr Persil några dagar förut afgifvit å den kommissions vägnar, som fått uppdrag yttra sig öfver Hr Fiennets anklagelse mot la Tribune. Läsaren täcktes påminna sig af vårt föregående N:r, att kommissionen, föreslog, att aktionen mot tidningen skulle företagas inför Kamaren, Presidenten öppnade sammankomsten med den anmärkning, att under den jäsning, som rådde i sinnena, tillhörde det Kamaren att gifva exempel af lugn och moderation, förutan hvilka dess öfverläggningar hvarken kunde bära stämpeln af värdighet eller frihet. Hr de Larochefoucauld hade först ordet. Han beklagade alt Kamaren, tagande exemplet af regeringen, syntes vilja ingå på en väg, som fört restaurationen till sin undergång — nemligen förföljelserna mot pressen. Sedan Julirevolutionen hade regeringen anställt öfver 80 tryckfrihetsprocesser blott i Paris, af hvilka mer än 70 slutats med de anklagades frikännande al Juryerne, som icke velat låna sig till verktyg för styrelsens fiendtlighet mot pressen.