Aftonbladet – 23 april 1833, sida 1

SM emedan de i flera hänsgenden synas oss märkvärdiga. De beslut man redan fattat, voro att feduktören af nämnde tidning skulle lagföras inför Kamaren, och att processen skulle börjas d. 16; ännu öfverlade man om sättet för bestämmandet af det straff, som kunde komma 1 fråga. I en nyligen hållen ministerkonselj, der Kungen sjelf var närvarande, skall man hafva beslutit att inställa de sjörustningar, som blifvit avbefalide med afseende på ställningen i Orienten. Det säges att Ryska och Österrikiska ambassäådörerne gifvit sådane förklaringar öfver hvad der tilldrager sig, att vårt medgörliga kabinett, som icke är fallet för att inläta sig i nägra vidlyftighketer, dermed funnit sig fullkomligen belåtet; ja, man skall till och med, för att ännu ytterligare visa huru gerna man gör Hr Pozzo di Borgo till viljes, hafva utlofvat, alt på allt sätt i Deputerade Kamaren söka genomdrifva garantien för Grekiska lånet, hvilket ligger denne diplomat särdeles om hjertat. Om man under sådena förhållanden också icke behöfver Napoleons vapen, så synes dock en allvarsam tvist rörande dem vara på vägen att uppkomma. Napoleon hade nemligen i silt testamente förordnat, att hans vapen, den värja han bar vid Austerlitz, Sobieskys svärd, Napoleons dolk och svärd skulle tillfalla hans son, General Bertrand, Marchand och några andra af de personer, soin delat hans fångenskap på St. Helena , hade moltagit dessa vapen, för att öfverlernna dem åt den unge Napoleon då han fyllt 16 år; men Österrikiska regeringen hade lagt hinder i vägen för fullgörandet af detta uppdrag, hvarpå ErkeHertiginnan Marie Louise, efter sonens död, reklamerat dem. Testamentsexekutorerna hafva nu öfver denna fråga inhämtat yttranden af de förnämsta jurister i Frankrike — bland andra Odilon Barrot — och de anse äganderätten till dessa vapen numera hafva öfvergått på Frankrike. Man omtalar cen not af Ryska ministern, hvari han tillkännagifver, att hans regering ämnade hos Tyska förbundsförsamlingen påyrka, at? förbundshären måtte hållas i beredskap till qväfvande af alla oroligheter i Tyskland. Det tillägges att Gen. Guilleminot, som i afseende på en gränsreglering med Baden befinner sig i Carlsruhe, fått befallning begifva sig till Frankfurt, för att protestera mot ett sådant beslut. — En annan berättelse säger, att den Ryska begäran hos förbundsförsamlingen gått ut på att ingen Polacki skulle utan Ryskt pass få vistas i någon af de Tyska staterne., ee Så mycket är säkert, att den alltjemt tilltagande invecklingen af de Österländska och Belgiska förhållanderne bragt regeringen i största förlägenhet, hvilken ännu mera ökats genom dea ankomna underrättelsen om uppträdena i Frankfurt, om hvilka man ännu icke vet, ur hvad synpunkt de egentligen böra betraktas. En söndring i ministören har blifvit följden. t