Aftonbladet – 19 april 1833, sida 2

person af känd verksamhet i spetsen för företaget, var denna utgång oväntad. Obegripligt synes det, alt en byggnad af nödvändigheten! i hög grad påkallad, tillämnad på en vacker, rymlig och ganska passande lokal, och som borde lofva en skälig ränta å derpå nedlagdt kapital, icke kunnat tillvägabringas antingen på några få entreprenanta enskiltes förlag eller genom aktieteckning. Man ser i flere af Rikets mndre Städer sådana byggnader hafva åstadkommits. Något fel vid tillställningen måste förelupit? Eller kan man väl förmoda, att Hr Öfver-Ståthållaren icke skulle användt allt det inflytande han äger hos de förmögnaste ibland Stockholms Borgerskap, att förmå dess medlemmar till teckning af det för en hufvudstads samtlige ägare så obetydliga kapital af omkring 200,000 Rdr, hvartill kostnadsförslaget lärer uppgått? Det är likväl svårt att föreställa sig, alt ett så upplyst och patriotiskt Borgerskap, som annars är så storsinnadt, skulle förbise de stora fördelar en hotelbyggnad skulle tillskynda hufvudstaden tr allmänket, samt resande isynnerhet, eller att en impuls, gifven af en Chef med insigt, kraft och förtroende icke skulle mötas af bifall, då goda skäl och en allmänt uttryekt opinion understödja den. För den goda saken skull våge vi ock hemställa, att, om det icke redan skett, Hr ÖfverStåthållaren täcktes taga initiativen och på lämpligt sätt befordra sakens framgång, liksom förr framl. Grefve Platen för ett vida större och mera vidt utscende företag. Entreprisen får nog kredit, blott man finner godkända namn på anteckningslistan. Den misslyckade aktie-teckningen torde härrört af a:ne orsaker, den cna att hvarje aktie var ställd på för hög summa, den andra att ej spekulanter inbjödos i allmänna tidningar jemte meddelande af en prospektus på företaget. Om aktiernas minimi-belopp — blefve 100 Rdr, skulle mången offra för det goda ändamålet en skärf, som icke vill äfventyra eller kan undvara en större kontant summa, och offentligheten samt möjligheten att beräkna framtida vinst och förlust skulle göra saken på en gång mera känd och mera begärlig. Tvenne föremål synes den tillämnade byggnaden böra hafva. Det ocna, att afhbjelpa den hrist Stockholm ensamt bland hufvudstäder vidkännes, alt nemligen resande icke genast och utan afseende på tid af dygnet kunna vid ankomsten till Staden uppsöka en gifven beqvämlig boniug. En enskild inrättning lärer väl nu mera till någon del sökt afhjelpa denna brist, men den är prekär och dess behöriga fortfarande beror af en enskilds godtycke, hvilket icke vore förhållandet med en dylik inrättning i en byggnad, apterad hufvudsakligen för re— sandes beqvämlighet. Det andra föremålet skulle vara att, sedan smaken för musik blifvit mycket utbildad i hufvudstaden och anspråk på deltagande i allmänna nöjen, — en följd af en allmännare bildning, — spridt sig mer än förr, borde: en salong af betydligt större omfång än Börssalen i den nva byggnaden inrymmas, apterad för musik och dans. Hvilken har ej erfarit, hun Södl AK. akte hlanr Pörecalan varit At