Aftonbladet – 18 april 1833, sida 2

ANDRA UPPLAGAN AF SVEDERT NYASTE BONDEPRAKTIKA. (Slut från Tisdagsbladet). Vi ha i det föregående framställt några anmärkningar vid den lilla historiska afdelningen af lr Svederi skrift. Vi förmoda, att Läsaren äfven ar nyliken alt se, huru en Författare, som redan erhållit en afgjord popularitet för silt arbete, beskrifver och bedömmer våra nu existerande samhällsinrättningar. I sådant ändamål slå vi upp pag. 49, der Hr Svederuos skildrat de fyra stånden, bvilkas uppkomst han härleder ifrån menniskans behof af olika sysselsättningar till ömsesidigt biträde. Pa detta sält, säger han nemligen, uppkommo i vårt fädernesland fyra ständ, efter fyra sorter sysselsättningar inom samhället. Dessa fyra sorter beskrifvas också straxt derpå sälunda? 1:0 Bondens aåt hvilken det blef förunnadt, att i fredlig arbetsamhet sö: ja för allas föda, Lyckliga bonde — infaller Läsaren här säkert — utan att konna ana, att detta änvu endast utgör hälften af barns sällhet. Den andra hälften löljer: — under det han lefver ett frihetens afundsvärda lif, tr äsynen af den rika naturen.? — Vi undra i sanning att icke litet hvar vill blifva bonde, under så fördelaktiga vilkor! 2:0 Borgarens, som till ersällning för sitt tvargslif inom städer och bommar (en tydlig definition på det borgerliga lifvet!) ftick ett lättare utbyte af sina krafter (2), en ledigare rörelse med penningen, som är arbetsförmågans mäktiga driutjäder. 3:0 Prestens, som bestämdes till det hugnadsrika hallet, att sjelf få offra sig ostördt med Hf och själ åt betraktelser öfver Gud och hans styrelse med meuvniskan, samt att tillika åt alla sina medmenniskor dels meddela den kanskap han hunnit inhemtå om Gud, dels visa oss alla, huvu vi sjelfye inom oss kunne utveckla ett behof af sådan kunskap, en längtan efter en närmare kännedom om Gud och hans försyn. (En visserligen icke oriktig definition, som dock hade kunnat göras hälften hortare. Hvarföre finnes ingenting nämndt om Prestens åaliggande att meddela undervisning om de moraliska pligterna emot oss sjelfve och andra?) Slutligen (2), säger Förf. uppkom också der fjerde (första?) samhällsklassen eller adeln. Dess sysselsättning är, enligt bondpraktikan, alt åt sina efterkommande allt fort inplanta den lära den bör hafva ärft ar sina högtänkta fäder, alt äran och rättvisin äro statslifrets ljus och värme , och att ett vida beryktadt Pnamn är ett arf, som endast då bar fördelar med sits, när den som bär det, finner sig deraf manad, att i sit lefnadssätt hugstort erinra sig den bestämmelse dermed var förknippad. Kan man mera kert och tydligt beskrifva Adelos bestämmelse? Skada blott att den, hvarken såsom bonden, får Iefva ett frihetens afvundsvärda lif i åsyuen af den rika