Ibland de mest känbara utgifter, som tryeka den fattigare klassen af invånare här i hä vudstaden, äro hushyrorna. Den sonr vill närvmare undersöka buru härmed förhåller sig, kan snart blifva öfvertygad, att de, utan beräkning, af myntvärdet, höjt sis 60 till 70 procent öfver den punkt, på hvilken de stodo för 40 år sedan. Orsaken till detta förhållande ligger ull en stor del deruti, att på den tiden ännu fråanos en mändd, redan då gamla trähus, hvilka sedermera af tidens frätande tand blifvit nedrifna och mäst förstöras. Uti sådana orrkojor bodde de faltiga då till större delen, för en obetydlig penning. Nu mera få inga trähus inom staden uppbyggas: den förmögne sätter sin ära I att bygga och inreda med elegans, och hvar och en hyr naturligtvis hellre ut åt förmöget folk än åt faltiga. Men ännu en omständighet bidrager till hyvornmas höjaude. En huscgarce, som uthyr sina lägeuheter åt en mängd arbetsfolk, hvilka icke hafva några möbler att taga I underpant för uteblifna qvartaler, och således ofta förlorar på en del af dem, måste göra som procentaren, hvilken lämpar räntan efter säkerheten. För att hafva råd att förlo ra en del af afkomsten på sut kapital, måste han taga så mycket mer af de öfriga. På detU i D iillita sätt finnas ute på malmarna små och mörka rum, som bebos af flera hushåll, och hvika kosta ända Ul 40, 39 å 60 Rdr om året. Man kan icke klandra en husegare för det han ej vill upplåta sin egendom med förlust; men vi hafve här. blott angilvit ett samhällsondt, sadant det verkl. är, och förtjenar Vederbörantes behjertirnde. Huarodan skal väl de fattisas belägenhet blifva, när en gång de stående gamla, muarknade tvö ma bort? Det vore önskligt, ottYVederbörande Stadens verk, till exempel Drätsel-Kommissionen och Stockholms Brandförsäkringskontor, k ANT ålerhusen Också konrjaga någon årgärd i detta ämus. UU London hafva nyligen Bazarer inrättats, der sådana fit lige, som icke hafva tak öfver huivudet, erbåli