Aftonbladet – 12 april 1833, sida 2

mm I STOCKHOLM. Der 12 April. Fortsättning af berättelserna om inträffade händelser i Stockholbns Skärgård. Egaren af Tynningö sätesgård , Johan Petter Westerberg, en ung stark och oförfärad man, afseglade, åtföljd af ome gifta drängar , den 26 sistl. Noveiuber som var en Måndag, oaktadt denna dagens förfärliga storm, med en af spannemål öfverlastad båt, för att resa till Logqvarn. Vid förbiseslingen af Fredrviksborgs fästning faller det Westerberg in, att besöka sin der bocude vän, Tygvaktaren Carl Östling, hvilkens sällskap han begärde på sin resa. — Östling vågade dock cj, utan sin förmans , Kommendantens på Waxholm permission bortresa , och fruktade tillika för den förfärliga stormen, hvarför hav, isynnerhet afstyrkt från resan af sin unga hustrus böner, var obeveklig. — Fru Östling gjorde allt för att förmå Westerberg att afstå från den äfventyrliga resan, samt alt qvarstanna på Fredriksborg tilldess stormen hade lagt sis; nen ingenting rubbade hans föresats. Han envisades oupphörligt att öfvertala Östling gjöra sig sällskap. — Då nu alla andra föreställvingar voro fruktlösa, började Westerberg låta Östling förstå, att han sjelf vore i behbof af en penningsumma, som Östling var honom skyldig och hvilken Östling visste sig vu ej kunna betala. Denna förestältning besegrade den fattige, godhjertade, erkänsamine Östling. Förgälves försökte Fru Östling att titlstänga dörren för Westerberg, och att återhålla sin man; med tårar följee hon dem till bryggan. En af Drängarne förebrår Westerberg hans öfvermod och vägrar att I så ögonskenlig Hi Sfara stiga I båten , men en sträng biick och ett ha tande ord återbragte den stackars tevaren till iydnad: de seglade af i Med beklämdt, af de sorgligaste aningar uppfvildt bjerta återvände Fri Osthng till sin boning. Redan följande dagen å terväntades de bortreste, så vida allt hade gått väl Men tvenne dagar bade förflutit och ingenting försports hvarken på Tyn