en Al. 0 EJLETTREAVU BEI. 2 undersökningen, som rörde myntväsendet, i den under nuvarande förhållanden företoXgssyn,. skulle hafva menliga följder för krediten. Moi tionen innehåller icke dess mindre åtskilliga uppgifter, som kunna vägleda vid bedömmandet at Englands närvarande ställning, och har derföre synts oss förtjena att meddelas. Herr Attwood yttrade sig på följande sätt: Nöden har tyvärr blifvit så allmän, att den icke blott hotar de arbetsammaste klasserne med undergång, utan till och med sätter thronens säkerhet i fara. Wisserligen hafva blott få af folket vändt sig med böneskrifter till parlamentet; man har icke ansett det för nödvändigt — man har väntat allt af ett reformeradt parlament. Talaren sjelf hade, så mycket han förmått, afhållit invånarne 1 sin hembygd (Birmingham) ifrån att ingifva petilioner, och bedt dem afvakta hvad det reformerade parlamentet komme att göra för dem. Han vore nu ledsen, att hafva hyst ett alltför stort förtroende till detsamma; ty hittills hade parlamentet gjort alldeles ingenting och dock. rådde en så allmän, så onaturlig nöd, alt den knappt varit större vid någon tidepunkt i vår historia. Väl erinrade han sig nöden under åren 1916, 19, 22, 26, och 29. Från alla trakter af landet inkommo då böneskrifter, undertecknade af millioner; men hvad gjorde väl Huset? Det lade dem på bordet, och brydde sig icke vidare om dem. Hvad g gjorde folket? Bedraget och nära förtvillan, önskade det en förändring. Då ingenting stod att erhålla ofovanifrån, så påyrkades förändringen så länge nedifrån, att man slutligen vann sin önskan. Och i hvad ställning befinner sig för det närvarande folket? Den ena hälften nödsakas arbeta.mer än krafterne uthärda; den andra har ingenting alt göra; och likväl kunde arbetaren producera fyra gånger mera, än som erfordrds för hans och hans familjs underhåll. Här vore frågan blott om arbete på landet; vid mannfakturerne var proportionen ännu större. Således förskaifade arbetaren sitt fädernesltand produkter, som voro tillräckliga alt föda fyra familjer, och hans otacksamma fädernesland gaf honom icke bröd för en. Man kunde bevisa alt den avbetande klassen förtärde en Yredjedel mindre kött än under krigsåren, då, tvertom, dess förmåga att förskaffa sig god och tillräcklig föda bor dt tilltaga. Men hela skulden låg hos regeringen. I stället att förhållandet borde förbättras, blef det med hvarje dag sämre. Arbete betaltes dåligt, fabriker och månufakturer gåfvo knappast en ringa vinst — ja i många fall slutades företagen med minskning i förlagskapitalet. I samma förhållande aftog handeln, och hvad rederierne beträffade, så kunde man bevisa att tvåtredjedelar af Londons handelsfartyg voro förpantade, och att man ansåg minsta delen värda att inlösas för förpantnings-summan. Om man jemför den nuvarande fattigskatten med den för 17 år tillbaka, så hade der väl icke ökats till nomiTT Aa 1