Aftonbladet – 11 april 1833, sida 1

STOCKHOLM. Den 11 April. Nedanstående till Red. insända berättelser om åtskilliga under loppet af sistl. vinter timade olyckshändelser inom Stockholms Län, samt flera personers dervid ådagalagda ovanliga rådighet och menniskokärlek, skola utan tvifvel fästa Läsarens uppmärksamhet och väcka dess deltagande: I Landsorternas så väl som Hufvudstadens Tidningsblad ser man oftast berättelser om olyckshändelser af större och mindre bhetvdenhet. — Måhända har ingen ort under de sednare åren företett så mänga uppträden af faror, olyckor, behbjertenhet och ädelmod — med ett ord af allt hvad som mest kan sätta känslan i rörelse och väcka hjertats deltagande — som Vermdö Skärgård. Förtigande de flere serskilte olyckshändelser, — hvilka här äro alltför vanliga, — genom hsilka en eller annan person funnit en förtidig graf i vågen, anser ag likväl följande 3:ne betydligare tilldragelser förtjena alt komma till den deltagande Allmänhetens kunskap. Tidigt på morgonen den 31 sistl. Januari bogåfvo sig 17 man, ifrån Bergs och Löka gårdar af Möja Kapellförsamling, uti o:me båtar till en midtemot Löka liggande holme,kallad Kroken, hvarifrån de sedan på jsen gingo 3-4 tnil till holmen Härö Brändö, för att hugga bryggved. Här mötas de af 3:ne män, som samma morson, i dylik afsigt, begifvit sig från Söder-Möja, och hvilka på ditvägen gått ned sig på Möjafjarden, och varit nära alt allesammans drunkna. — Desse sednare erhöllo nu till låns några, för de förre under arbetet öfverflödiga, yttre klädesplagg, hvarigenom äfven de, ehuru senomvåta, kunde företaga och fortsätta deras tllimnade arbete. — Det häftiga, hela dagen fortfarande yrvädret, förenadt med förfärlig s orm och stark köld, gjorde att de tidigt på eftermiddagen måste tänka på hemfärden, hvarföre de, alla 20, omkring kl. 2 begålfvo sig till de ame båtarna. Dessa faonno de nu alldeles inspärrade i vrakis och så kallad snösörja. En hel timma åtgick för att lossa och framsläpa dem till det roddbara farvattnet. I ett så förfärligt väder ansågs den ene båten alltför liten för öfverfarten; hvarföre 9 man stego i den större, med föresats och löfte att så snart som möjligt återkomma med en ännu större skötbåt, för att hemta de 11 qvarstannade. Uti is och snösörja rodde de nu vid påss 100 famnar lä under en liten holme, ifrån hvilken de satte uti den brusande fjärden. De kommo likväl ej långt, förr än båten intog så mycket vatten, att de voro nära att sjunka. — Som Äskaret var glömdt i den andra båten, hade de intet annat medel till båtens länsande, än nå3sra lösa brädlappar. Försöket med dem lyc