1 stora droppar ned öfver hakan och det hlottade bröstet; sedan tog han ett par sardeller, lossade med naglarne köttet skickligt från ryggraden, stack ena hälften i sin mun och den andra, till icke ringa öfverraskning för mig, i min egen, hvarvid han tillade, bono per lo stomacho (godt för magen), — ett utsökt Italienskt talesätt, hvilket han under måltiden ännu oftare upprepade. Med förtviflad ansträngning lyckades det mig att tvinga ned sardellerna, hvarpå jag fann rådligast begära litet vin. En skör svartögd flicka, som, efter hvad jag sedan erfor, hade blifvit tvungen att förrätta en Hebes syssla, bjöd mig en Chytza, ett groft arbetadt flatrundt kärl, som håller vid pass tre qvarter och är ganska obeqvämt att dricka ur. Då jag sade att hon blifvit tvungen betjena gästerna, måste jag äfven tillägga att de tygellösa Palikarbanden, vid ankomsten till en by, med slag af laddstocken nödga bönderna, att utan betalning anskaffa lifsmedel, under det deras döttrar måste hålla till godo, att passa upp på dem vid deras dryckeslag, Jag glömde ej, innan jag satte Chytza till läpparne, att med handen vidröra hakan och pannan och sedan lägga den på hjertat, med de orden: Tin Hygeian sas (din välgångsskåll)! Salaten var snart försvunnen, och nu närmade sig den blodfläckade slagtaren med sina vämjeliga stekta inelfvor, och bragte genom sin åsyn alla mina magnerver i uppror. Det församlade sällskapet syntes med största appelit förtära hans fördömda rätt ; men jag kunde icke förmå mig att smaka en bit. Derpå serverades lammet, d. v. s. lades på bordet ännu genomborradt af laddstocken. Kolokotroni drog ut sin atagan, gjorde flere inskärningar i steken , och visade mig med fingret det stycke ban ärnade mig; efter ett par skärningar till, föll det mig nästan i handen. Det bestod af tre eller fyra refben, och oaktadt alla mina Europeiska fördomar, och den vämjelse tillredningen uppväckt, måste jag dock tillstå, att jag aldrig i bela min lifstid fört ett så läckert, mört och makalöst kött öfver mina läppar. Sedan Generalen äfven lagt för sig och Presidenten, öfverlemnade han det, som hans atagan förskonat, åt de öfrige. gästerna, i det han eftertryckligt och, såsom mig tycktes, onödigtvis inskärpte den förmavingen, att ej röra hufvudet, Icke utan en ängslig aning såg jag snart caput mortuum återvända tll bonom, sedan det förut blifvit deladt midt itu. Palikarböfdingen började nu åter visa prof på sin förskära:se-talang dermed, att han tog ut tungan och sönderskar henne i tre stycken; två deraf fördelade han med firgrarne mellan mig och Sissini, den tredje behöll hon sjelf. Med hjertinnerlig glädje såg jag honom uppsluka hjernan, som ag Icke utan hemlig fruktan hade skådat, emedan jag hefarade att äfven deraf få min beskärda del. Men i stället var mig det ena ögat af lamskallen förbehållet, Presidenten beärades med det andra. Man föreställe sig ett fullständigt öga, med sin bornhinna, pupill, bristallvätska och allt tillbehör, hvilket all aan ot mnacsenrtarade miss na den förför