Inemot kl. 6 på aftonen gick jag iland, och efter en halftimmas väg öfver ett upplöjdt åkerfält, som här och der var beströdt med ruiner af bildhuggararbete, anlände jag till Moreothöfdingens och hans trogna Palikarers fältläger. Ingenstädes var något tecken till tält eller något annat uppslaget skjul; deras varma kapucinerkappor eller enstaka stående oliveträd gjorde honom och hans folk samma tjenst. En mängd eldar brunno, och de fleste Palikarerne voro i full rörelse med tillredningen af deras måltid. Hvad som i synnerhet föll mig i ögonen var ett djur, något större än en fullväxt hare, hvilket hängde på en laddstock, lagd tvers öfver tvenne stenar, emellan hvilka en klar eld af tallgrenar upplågade; bredevid satt en smutsig gosse som stekvändare, i skräddarpositur med benen i kors. Inelfvorna och den ännu rökande huden lågo bredvid honom, och att dömma efter den senare, var steken på laddstocken ett ungt lam, En man, hvars bloddrypande Fustinella tillkännagaf hans yrke, var sysselsatt, att utplocka det läckra innanmätet, som föröfrigt icke var serdeles väl tvättadt, och sönderskars sedan af honom i sex till åtta tum långa stycken, hvilka lades på het aska. Så snart min vän, Tschausen, blef mig varse, skyndade han mig till mötes, omfamnade mig och gaf mig på begge kinderna en äkta smällkyss, som jag gerna hade skänkt honom efter; först derefter nedlät han sig att helsa mig på Frankiskasättet, i det han skakade min hand och tillade: H. :Exellens vo:e otålig att få. se mig. Utan alla vidare om ständigbeter förde han mig sedan genast till sin herre. Kolokotroni reste sig upp från sitt säte, då jag nalkades, utsträckte sin högra hand emot mig, under det han med den venstra drog sin kapuschong från hufvudet, en böflighet, som en Grek aldrig visar en annan eller en Fiank, om han ärnar spela honom något streck. Kale spera sas (välkommen och god afton)! De vänskapligt sinnade Fran kerne äro alltid välkomne gäster hos en stackar: Klepht. Denna benämning af Ers Exellens passar: icke in på General Kolokotroni, hvars hjordar betäcka hvarje kulle från Argolis. Signor Kapitanvo-har varit i Grekland förr, var svaret. Men om jag har feta får, så bar jag också hungrigt folk, och så är den räkningen gvitterad. Men hvad nytt? Milordos O Konkiran! Hvar är han? — Hvarföre kommer han icke hit till oss? Då jag lemnade Palermo, svarade jag, hade Lord Cochrane redan lagt ut från Marseille, och jag boppades alt vid min ankomst träffa honom här. Gud gifve, han hade kommit! Han skulle snart bränt upp skägget på alla Ottoemaner. Vi skola hoppas, att han icke lemnar dem ;) Ett Turkiskt ord, som betyder skänk Grekerne låta icke upphänga de slagtade djuren, innan de tillaga mat deraf. Vanligtvis sättes det slagtade djuret ännu varmt på spettet, som för det mesta består af en 1. TN mr Oo AR OT 1 a