Nej, men kol, svarade jag. — Intet krut; men kol! Hvad är det )2?7 Jag befallde en af mitt folk hemta en korg kol, och sökte emellertid göra deras bruk begripligt för Greken. -— Ha, sade han, jagra förstår, det är träkol. — Korgen ställd (SE hans fötter, och då han ej hyste minståtvifvel, att det var träkol, ville han medien lätt ansträngning upptaga en af de största klumparne, men råkade dervid så ur jemuvigten, att han så när bäde tumlat öfver ända och kört hufvudet i korgen. Förargad sprang han: upp, bedyrade med en ed, alt min mor vore en oren qvinna, att han icke ville ge ett öre för mina ord, att Frankerne allesamman voro lögnare, och att han icke vore nog dum att låta spela gäck med sig; endast cjefvulen sjelf kunde bruka stenar att elda med. Efter dessa ord drog han en pistol ur gördeln, för att afskjuta skottet i kolen, men den klickade och endast fängkrutet brann af, såsom olta händer med de Grekiska pistolerna. Jag stillade ändtligen hans ifver, i det jag förde honom till skeppsköket, der han såg kol brinna. Han tog nu ett brinnande kolstycke och lade det på sin pipa; men då det icke befanns yara af serdeles angenäm smak, luktade och smakade han på ett stycke, som ännu icke var antändt, lade det sedan sorgfälligt in i papper och stoppade det i fickan. X Upptackten, att Frankerne eldade med svarta stenar, var mer än den arme Tschausens förstånd kunde tåla, och var han stolt som en Padisha, när han steg om bord, så lemnade han nu briggen nedslagen och förvirrad, som en utskälld hund. En af vårt folk, som stod vid skeppstrappan, skelade förskräckligt på ena ögat, Tschausen blef honom knapt varse, förrän han studsade tillbaka, liksom för en basilisk 3 men straxt föll honom en god trolldomsbesvärjelse in; först spottade han af alla krafter öfver högra, sedan öfver venstra axeln, blåste mannen med olycksögat i ansigtet, när han gick henom förbi, och nedsteg sedan i sin båt, som emellertid hade återvändt från stranden. Med mörk blick satte han sig ned på aktersätet i båten, och började göra det ena korstecknet efter det andra. Detta sker hos Grekerna på det sättet, att de lägga tummen och de två första fingrarne tillsamman, hvilket skall erinra om treenigheten, låtsa sig sedan dermed vilja upptaga stoft från marken, hvarefter de vidröra pannan, nafveln, venstra och sedan högra bröstet, Tschausen fortfor med dessa korsningar, så länge han hade oss i sigte. Det ges en sekt bland Grekerna, som korsar sig från höger till venster, men dess anhängare äro allmänt afskydde af de ortodoxa korsgörarne. Emellertid hade jag affärdat en båt med min Man kan ej göra en Grek slörre nöje, än