och dels de årligen inflytande bidrågen och räntor, så betydligt tillvuxit, det man svårligen kunnat, genom utlåning, göra de besparde medlen fruktbara, Pensionerne icke desto mindre ej skulle komma att ökas för redan afskedade och pensionerade militärer, utan endast för sädane, som hädanefter, med rätlighet till pension, från tjensten afgå. — I händelse någon grund för en sädan berättelse möjligen skulle kunna-existera, torde ej varå olämpligt öfverväga i hyad mon sjelfva saken är rättsenlig. Betydligaste delen af de bidrag, hvilka, till hildande af Armeens pensionskassa tillkommit, medelst afgifter från de militära lönerna, är utaf redan afskedade Militärer tillsläppt, emedan de ännu tjenande, åtminstone till större delen, ej hunnit en pensionmässig ålder eller tjensteår. Pensionskassan bar, i följd härvaf, oberäknadt hvad Staten lemnat till dess primitiva fundation, mest att tacka redan afskedade militärer för den tillväxt och öfverflöd af medel der finnes; hvadanockså ingenting synes billigare än att dessce blifya de, som i första rummet, det vill säga, så snart kassan befinnes i den författning att pensionerna kunna ökas, få njuta frukten af besparde medel, hvilka, utan deras under hela tjenstetiden erlagde afgifter, troligen ej kunnat besparas. Någon orättvisa tillskyndas härigenom desto mindre framdeles afgående militärer, som dessc i en framtid, efter kassans ytterligare tillväxt, i sin ordning komma i åtnjutande af en ännu ytterligare förhöjd pension; emedan dessa båda förhållanden ej blott böra, utan äfven måste allt framgent fortgå i en ika progression, då ett bland kassans största och förnämsta ändamål ofelbart är, alt, i mon af dess tillväxt, för afskedade och pensionerade Militärer bereda en ju större och tillrväckligare, desto bättre utkomst under äldre dagar, äfven om denna utkomst slutligen skall närma sig de på Stat anrslagna Ailitära lönerna. . Deremot skulle med skäl kunna anses mindre rättvist, att tyenne sorter pensionärer existerade på en gång, och att endast de yngre ibland desse skördade frukten af de bidrag, hvarmed deras äldre kamrater riktat kassan. Mera enligt met billigheten syacs väl då vara, antingen att, till användande af kassans öfverskottsmedel, antalet af pensionärer ökades, imedelst förminskning i hittills föreskrifven ålder och tjensteår, eller ock, om sådant ej skulle anses lämpligt, och kassan ej synas tillräcklig för pensionernes generella ökande med vissa procent, ännu några år fördröjdes med regleringen häraf, Slutligen vore kanhända ej aldeles olämpligt , om?, utan afscende på cen större eller mindre tillgång till pensionernes ökande, armåens pensionskassas öfverskotter Lill någon del användes attårligen godtsöra staten den förskottsfoud , byarmed möjligheten åstadkommits att bilda en så beskaffad kassa, tills dessa förskottsmedel blifvit Staten, det vill säga de skattdragande -— till fullo åtevställd. Hvilketdera af ofvaunämde alternativer som företrädesvis väljes , så innefattar det likväl mera billiga bet än alt, vid användandet af öfverskottsmedien, endast öka pensionerua för de hädanefter afgående. — Dessa — för redan varande pensionärer så vigtiga ämneh , leda för öfrigt tankan helt naturligt på ett annat lika maktpåliggande, nemligen att de cj finna sig representerade vid öfverlägguingar, i hyilka de onekeligen gjort sig berättigade att deltaga. — Opartiskt betraktadt torde med skäl kunna sägas, alt Armåens pensions-kassa fullt ut tillhör afskedade Militärer som häfva pension, och hvilke redan erlagt tulla afsifter som de ännu i tjenst varande; och att de förre sålunda äga ett väl grundadt skäl att icke uteslutas ifrån de sednares öfverläggningar. Det vore då visserligen enligt med billighet och i sin ordning, alt sedan pensionärerne underrättat Konnugens Befallniugshalfvaude om deras vistande, de, efter allmän Kuvgörelse i ämnet, genom röstning lingo välja elt ombiul inom bvarje län, att öfvervara hrigsr befälets Öfverläggningar, och att bvarje Ombiul ägde i Armecns penstvuskassa uppbära det för dess grad I FE SS a rr ana RAA an tON