rv AR ARA PVE Rg RA lös dumhet, och okunnighet om det stränga ansvaret. Sverige är för öfrigt, så vidt vi känna, det enda civiliserade land, der muntliga yttranden, af beskaffenhet som dessa, ännu i vår tid kunna leda till dödsstraff. Uti sjelfva Napoleons Code penal ha vi icke kunnat igenfinna någon annan bestämmelse angående lasteligt tal emot Regenten, än för så kallade calomnies i allmänhet, hvilka efter olika qvalifikationer straffas med fängelse på olika år. I Preussen straffas samma brott med 2 till 4 års tukthusarbete, och enligt de Engelska lagarna göres en betydlig skillnad i straffet emellan skriftliga smädelser emot Regenten, hvilka vid skeende åtal rubriceras såsom : högförräderi (high-treason), och ett muntligt missfirmande, som i den Engelska stylus curige kallas high-misdemeanor. Hvaraf kommer det då, att denna Drakoniska lag ännu hos oss är gällande? Det torde förtjena att återföra i minnet, hvad som i delta afseende passerade för 10 år sedan, vid 1323 års Riksdag. Kongl. Maj:t aflät då, under den 6 Mars, en Nådig skrifvelse till Ständerna, hvari Kongl. Maj:t, enär den, under Lagkomitcens utarbetning varande, nya Kriminallagen ännu icke hunnit tulländas, trodde sig böra i förväg, halla Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigketen, att vid, sådana brotts bestraffning, som i 5 Kap. 1 . Missgerningsbalken finnas upptagna, följa mildare åsigter, än de förre Lagstiflarne. Den Nåd. Srifvelsen innelåller vidare, att Kongl. Maj:t, ledd af sitt hjertas ingifvelse, och af ett rättvist förtroende till folkets tillgifvenhet och kärlek, för att sätta nyssnämnde laerum i öfverensstämmelse med grunderna för en mildare lagstiftning , uppmanade Stän?derna att inkomma med ett förslag till eh förändring af 5 Kap. 1 5. Missgerningsbalken, hvarigenom, jemte vissa straffvingsgraders upprällande, det nu stadgade dödsstraffet måtte alldeles upphäfvas. Denna Nåd. Skrifvelse remitterades till LagUtskottet, som likväl afstyrkte dödsstraffets uapphäfvande, efter en uppställd jemförelse mellan 3 Kap. r 9. Missgerningsbalken och åtskillige andra lagrum; ehuru Utskottet uti ingressen ull sitt beslut förklarade, att deita slags brott (crimen lese) kan äga så olika gradation, alt, i många fall, dödsstraffet vore i strid med den i öfrigt gällande lagstiftningen; hvaremot dess upphäfvande för de svåraste fall, eller sådana förolämpanden, hvilka under hot och bitterhet yliras inför sjelfva Majestätet, eller direkt angå detsamma (ett nog otydligt uttryck), icke öfverenusstämde med andra bestraffningar i lagen. Betänkandet blef äfven bifallet af RiksStinden, sedan det hos Adeln väckt en vidlyftix och nivessant diskussion, som igenfinnes i 4 bandet af Protokollerne, för den 23 Maj, der det upplager 27 sidor. Märkligt är, att under I L . i . denna diskussion det hufvudsakligen var Grefve von Scluwerin och Friherre Anckarsvärd, som yltrade sig emo den Kongl. Skrifvelsen, hvarmot Esellenserne Löwenhielm och Mörner Vilrvade sis för densamma. . — — . — —- —— — — —— —C —vm— EE