Aftonbladet – 30 mars 1833, sida 3

Kaleivoskop. En ny Debutant för lyriska scenen. En ny Aktör för den lyriska scenen vid Kongl. Teatern, som lofvade någon ersättning för de flere snart bortgående artisterne, har redan i så många år hört till de fromma önskningarna, alt annonsen om en debutant för denna scen sistl. gårdag, icke kunde undgå att väcka ett lifligt uppseende. Också var huset i det närmaste fullt. Det var i Adolfs roll uti Dalayraces täcka sångkomedi, De båda Arrestanterne, som Hr Habicht — så heter den nye Aktören — uppträdde. Vi anse det i allmänhet vara en pligt, att icke bedöma en Debutant fullt ut efter samma måttstock somen mera van skådespelare. Det finnes visserligen alltid något, som redan vid första åskådningen lemnar tillfälle att bedöma, huruvida det kan blifva något eller intet af en skådespelare med tiden. Sjelfva själen 1 spelet, den inre kalielsen, uttalar sig merendels redan första gången; men ett visst tvång i de yttre rörelserna plägar nästan ovilk orligen vidläda nybegynnaren. — Denna varsamhet synes dock knapt erforderlig i afseende på Hr Habicht. Man kunde ing galunda förebrå honom bristande ledighet i det yttre. — Isynnerhet var hans utförande i den bekanta bouderiscenen med Clara ganska tillfredsställande i detta afseende, och visade, att han förut måtte utvecklat sina anlag för den dramatiska konsten i enskilda kretsar. Äfven i rörelsen med l armarna, i början vanligen det svåraste problemet, ägde man endast obetydliga anledningar till anmärkning. För öfrigt tillstå vi, all Adolfs roll i de båda arres tanterna Synes Oss vara en bland de svåraste för att dermed börja uppträda inför publiken. . Der fordrar en mångsidighet i det inre spelet, en rörlighet i öfvergångarna mellan lättsinnighet, svärlsjuka, ömhet, förargelse, ånger och förlåtelse; som alltför mycket tager uppmärksamheten i anspråk för att någon skulle första gången fullkomligt upp