Aftonbladet – 21 mars 1833, sida 1

eat rtnbsa: BELGIEN. VF (Ur ett enskildt bref från Brässel). I näre, varande stund, då Orientens angelägenheter . genom Frankrikes kraftiga diplomatiska bemedling nalkas sitt slut, och Hertiginnanrs af Berry. äfventyrliga giftermål afväpnat Garlisterne, har Ludvig Filips thron vunnit ett fast stöd, och han kan således, med mera eftertryck, än förr, sysselsätta sig med den Belgisk-Holländska frågan, och bringa den till slut. Ryssland har nu äfven gifvit ett bevis, att det är angeläget om fredens uppråtthålla nde; och man kan derföre icke föreställa sig, att denna makt skulle söka att När blanda sig i angelägenbeter, som icke kunna blifva af minsta nytta för Ryssland, sedan det alldeles uppgifvit alla krigsplaner i Orienten. Om nu Frankrike och Enogland förklara sig kraftfullt, så att man blir öfvertygad att det är deras allvar, alt på elt eller annat sätt bringa denna fråga till slat, så bör man kunna hoppas att. detta betryckta läge för hela Europa, detta vacklande mellan krig och fred änteligen en gång skall upphöra. Detta evigt obestämda, alla dessa ingenting afgörande diplomatiska vidiyftigheter och konfereosprodukter, kunde icke bära någon frukt. Holland insåg ganska kart, att det dervid icke hade någonting att befara, och stod således fast vid sin plan. Men nu är det all sannolikhet, att oenigheten skall nå sitt slut. Kung Leopold skall hafva aflåtit en gavska kraftfull not till sin svärfar, hvari ban på det tydligaste visar honom faran af ett längre uppskof. Jag har, säger han, då jag föreslog Belgierne de 18 prelis minärarliklarne, lofvat dem, att genom direkta underhandlingar med de makter, som förmådde mig emottaga kronan, häfva de svårigheter, som ännu kunde ligga 1 vägen för ett slut i deras angelägenheter. Jag hade orsak att besvära mig öfver mången inkonseqveas m. m., dock blef jag min grundsats trogen, och sökte att göra allt som stod i mia förmåga för fredens upp rötthållande, äfven med egen sjelfförsakelse. Men jag måste numera bestämdt yrka, ait den Belgiskt Holländska frågan ofördröjligen bringas till ett slut, emedan jag icke är sinnad att ännu längre tära en förebråelse, som icke åt någon med mindre skäl borde kunna riktas, än åt mig. — Denna not skall bafva föranledt Fransmännens Konung, att skicka Hertigen af Orleans till Briässel, för alt till Kung Leopolds lugnande meddela honom saker af hög viat. De begge svågrarnes samtal skall väl hafva tillfredsställt denne sednare, men han öfverlemnade dock åt Hertigensaf Orleans egenhändiga, skriftliga anmärk : ningar, att frafmläggas för Ludvig Filip vid återkomsten till Paris. WirTEMBERG:. Man är osäker, huruvida icke den spänning, som redan visar sig mellan regeringen och Ä